Dags att stå upp för Västsahara
I går röstade EU-parlamentet ner ett förslag till förlängning av fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Merparten av fisket har skett i Västsaharas fiskevatten.
Västsahara är Afrikas sista koloni. Sedan 1976 har landet varit ockuperat av Marocko och från det kommer regelbundet rapporter om Marockos övergrepp på civila västsaharianer.
Närmare 160 000 flyktingar lever i tältläger vid landets gräns mot Algeriet.
Och sedan 2005 har EU alltså haft ett fiskeavtal med ockupanten Marocko som ger unionens fiskeflotta tillgång även till Västsaharas vatten. Trots att bland annat Europaparlamentets jurister konstaterat att det bryter mot folkrätten.
Att avtalet nu inte förlängs är därför glädjande. Det sänder en viktig signal om att Europaparlamentet inte längre accepterar situationen i Västsahara och att man står upp för folkrätten och mänskliga rättigheter.
Den arabiska vår som fortfarande förändrar Nordafrika och Mellanöstern har visat hur viktigt det är för EU och Sverige att ta ställning mot förtryck om man över huvud taget vill vara med i matchen.
Utrikespolitiken, precis som all annan politisk verksamhet, handlar om trovärdighet.
Västsahara måste själva bestämma över sina naturresurser. Det är de, inte ockupationsmakten, som ska samtycka till framtida fiskeavtal med EU. Och lokalbefolkningen måste få del av de resurser fisket skapar.
Ett första steg på vägen vore om Sverige äntligen erkände Västsahara som en självständig nation. Över 80 stater har redan gjort det.
I riksdagen står folkpartister, miljöpartister, socialdemokrater och vänsterpartister bakom att Sverige ska erkänna Västsahara. Det är en majoritet av ledamöterna.
Det är dags att ta ställning nu.