Skolminister Edholm är irriterande självbelåten

Blundar för kommunernas brist på pengar

Skolminister Lotta Edholm vill ha regler för hur mycket lärare ska undervisa. Men det är finansminister Elisabeth Svantesson hon borde prata med.

Det finns något omisskännligt folkpartistiskt över skolminister Lotta Edholm. En irriterande självbelåtenhet, en övertro på de egna besluten och en ovilja att ta in verkligheten.

Nu vill skolministern inte bara reglera lärarnas undervisningsskyldighet utan dessutom stifta en lag som garanterar förskollärare tid till förberedelser. Frågan som blir hängande i luften är förstås, hur ska det betalas?

I sak är det nog riktigt att många lärare förväntas undervisa mycket fler timmar än de borde. En bra lektion ska trots allt både förberedas och efterarbetas. För en skolledning som pressas att få ihop budgeten att gå ihop är det lätt att glömma. Och lokala politiker vill inte alltid se det arbete som sker utanför lektionerna. För att inte tala om friskolekoncernernas direktörer.

Nyckeln till status

Eleverna förtjänar dessutom en lärare som har möjlighet att utvecklas och hålla sig uppdaterad. Här finns antagligen också nycken till den höjda status för läraryrket som alla talat om i åratal.

Och när det gäller förskollärare och barnskötare gäller förstås samma sak. Vill man att förskolan ska vara en pedagogisk verksamhet där alla får möjlighet att utvecklas kan inte all planering ske mitt i en grupp lekande barn.

Problemet som alltså skolministern vill trolla bort med en lagtext är att allt det där kostar. Om lärarna ska undervisa färre timmar och förskollärarna förbereda sig bättre är en lösning att skolan få mer pengar.

En annan att klasserna eller barngrupperna blir ännu större än idag. Det kommer inte att göra arbetet lättare.

Ansträngt läge

De senaste månaderna har rapporterna om det ansträngda läget i vården duggat tätt. Region efter region berättar att personalen kommer att skäras ner. Till sist tvingades finansminister Elisabeth Svantesson krypa till korset.

Vårbudgeten kommer att innehålla sex miljarder till regionerna. Helt otillräckligt, men ändå ett tecken på att någon i kanslihuset förstått situationens allvar.

När det gäller kommunerna har krissignalerna varit färre. Ändå räknar var tredje kommun med att gå med underskott i år, trots stora besparingar. Och de kommande åren kommer det att bli ännu tuffare. Och tuffare betyder nya besparingar, till exempel på skolan.

Staten måste bidra

Det är verkligheten. Lösningen stavas höjda bidrag från staten. Något annat sätt att garantera resurserna till skola, förskola eller för den delen äldreomsorg och kultur finns faktiskt inte.

Så vad gör folkpartisten Edholm? Tar hon ett snack med sin kollega finansminister Svantesson? Försöker hon få fram de pengar som så väl behövs i kommunerna?

Nej naturligtvis inte. Hon tillsätter en utredning som ska skriva en lag om att reglera undervisningsskyldigheten och ger intervjuer om nya regler om förberedelsetid i förskolan.

I sitt eget liberala universum är skolministern säkert bäst i klassen.