En kollaps som EU måste avvärja
Bara en militärkupp kan göra saken värre, om vi nu ska se på Greklands ekonomiska kollaps med dramatisk skärpa. Dithän går det naturligtvis inte, men läget är osäkert nog ändå. Gör landet officiell bankrutt och ställer in sina betalningar hotar en ny internationell finanskris genom de enorma förluster som flera stora banker tvingas ta, främst tyska och franska.
Trycket på Giorgos Papandreous socialistregering är stenhårt. EU, i synnerhet euroländernas ledare, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden syr ihop ett nödpaket. Det har handlat om behov av 300, 450, 800 och, nu senast, om 1 000 miljarder kronor. Finansminister Giorgos Papakonstantinou har sagt att räddningen måste komma före den 19 maj, då stora lån skall omsättas.
Samtidigt pågår ett spel om räddningsaktionens villkor: åtstramningar och nedskärningar som försämrar grekernas levnadsstandard och orsakar väldiga gatu-protester och strejker. EU och IMF är orubbliga. Papakonstantinou måste minska underskottet med svångrem och indragna förmåner.
Regeringen gör fåfängt motstånd. Den vägrar till exempel, enligt Ekot i går, att dra in de två extra månadslöner som anställda i både privat och offentlig sektor får varje år.
Man kan tycka att den vanlige enkle greken inte ska behöva ta ännu mer stryk för ett korrupt system, att Papandreou oförskyllt får lida smälek för den tidigare högerregeringens trixande och manipulationer. Och inte minst se med viss skepsis på den hårdförhet med vilken Tysklands förbundskansler Angela Merkel, men framför allt IMF, vill driva igenom de straffsanktioner som skall sätta grekerna på plats. Och sedan kanske irländare, portugiser, spanjorer.
Men Merkels tvekan är begriplig. I och för sig ligger det i hennes, och Tysklands, omedelbara intresse att se till att en EU-medlem inte helt rasar ihop, med de påfrestningar det skulle få för EU-sammanhållningen och det grundskott det skulle kunna innebära för EMU-systemet. Norbert Walter, tidigare chefekonom på Deutsche Bank, menar att priset för att rädda Grekland är mindre än kostnaden för att rädda den 2008 på finanskrisen grundstötta banken Hypo Real Estate.
Men på hemmaplan bland de egna väljarna – det finns alltid en slitning mellan EU-lojalitet och inrikespolitiska prioriteringar – kan hon ha åtskilligt att förlora på en omfattande tysk stödinsats.
Inom kort, den 9 maj, är det val i Nordrhein-Westfalen, Tysklands folkrikaste delstat. Merkel vill avvakta utgången utan att ha bundit sig vid ett avtal som gör att hon måste förklara varför tyska arbetare skall jobba tills de är 65 eller 67 år för att säkra pensioner åt greker som kräver att få gå vid 59.
EU håller ett toppmöte den 10 maj. Då bör stödets alla delar falla på plats. Konsekvenserna av alla andra alternativ är oöverskådliga.