För att stå i vårdkö måste du vara frisk
Patienter med stora behov prioriteras bort
Riksrevisionens granskning av vårdköerna i Sverige I väntan på vård är vad man i dagligt tal skulle kalla en totalsågning.
Myndigheten går igenom de senaste årens försök från staten att korta köerna till vård. Det handlar om vårdgarantin, den så kallade ”kömiljarden” och standardiserade vårdförlopp. Slutsatsen är att ingenting egentligen har fungerat särskilt bra.
— Vi ser viss effekt på väntetider, men också en risk för att styrningen leder fel, säger Filippa Hagersten, revisor på Riksrevisionen och projektledare för granskningen, till TT.
Vård i tid?
Vårdgarantin är den rättighet som gör att regionerna måste erbjuda invånarna vård inom en viss tid. På pappret låter det bra men problemet är att väntetiderna trots lagen blir allt längre. Politikernas löften motsvaras inte av de resurser som faktiskt läggs på vården.
När resurserna ”på golvet” inte räcker, när det saknas sjuksköterskor eller annan nyckelpersonal eller inte finns vårdplatser blir vårdgarantin bara ett papper bland andra. Som styrmedel för att få kortare köer är det inte särskilt effektivt, konstaterar Riksrevisionen.
”Kömiljarden”
Kömiljarden var regeringen Reinfeldts viktigaste sjukvårdspolitiska idé. Mellan 2009 och 2014 lade staten hela 6 miljarder på programmet. Effekten blev kortvarig och Riksrevisionen beskriver det som oklart om de kortade köerna berodde på att det utfördes mer vård eller att man helt enkelt rensade väntelistorna.
2019 infördes en ny kömiljard men, som Riksrevisionen skriver, saknas det ännu kunskap om resultatet denna gång blivit så mycket bättre.
Slutligen har det som kallas standardiserade vårdförlopp faktiskt gett vissa positiva effekter på väntetiderna för vissa former av cancer. Förenklat innebär det tydliga regler kring utredning och tidsgränser för när behandling av en viss cancerdiagnos ska inledas.
Rik och frisk
Slutsatsen av Riksrevisionens granskaning är tyvärr att man helst ska vara så frisk som möjligt för att stå i en vårdkö. De statliga åtgärderna riskerar att tränga undan personer som egentligen hade behövt vården bättre men som har en mer komplicerad sjukdomsbild.
I Sverige är grunden för sjuvård att man ska få vård efter behov, inte efter varken plånbok eller hur bra man är på att kräva sin rätt. Just frågan om väntetider för vård visar hur ihålig den principen har blivit.
Rika kan köpa sig före hela kön och inte ens politikerna lyckas prioritera de som behöver vården mest inom den offentliga vården. Det är ett rejält underbetyg.