Nu borde man vara i Ohio – med Palme
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-04
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En månad kvar till valet. Nu skulle man vara i Ohio.
För att travestera ett gammalt slagord: Som Ohio röstar, röstar USA...
I 23 av de senaste 25 valen har delstaten Ohio röstat på mannen som blev president. Och ingen republikan har kunnat bli president utan att ta Ohio: förra gången vann Bush där mot Gore.
Då hade de också haft tv-debatter. Nästan lika hårt regissserade som nu i torsdags. Där kunde de till sist enas om att nedkalla Guds välsignelse över hela USA.
Ohio också. Jag minns särskilt en kampanj där. 1968, republikanen Nixon mot demokraten Humphrey. Då aktade Nixon sig för att ställa upp i debatter, bränd efter tv-nederlaget mot Kennedy 1968. I stället tog han till den mest traditionella kampanjmetoden: whistle-stop med tåg. Man åker genom en delstat, stannar till vid en station där folk samlats, kandidaten stiger ut längst bak i den flaggprydda vagnen och river av ett kort tal. Tåget visslar och går vidare.
Det hade blivit mörkt då Nixons kampanjtåg ”Victory Special” kom till dagens åttonde och sista anhalt. En liten stad som visade sig heta Deshler.
Det var i halvmörkret i Deshler som Nixon senare påstod sig ha sett plakatet med sitt framtida motto: ”Bring us together again” – ena åter det här landet, uppslitet av rasmotsättningar och krigströtthet.
Nixon sa inget om plakaten som höjts längre bak i publiken: ”Ta hem trupperna nu”, ”Vietnam åt vietnameserna”.
På valdagen fick Nixon 486 röster i Deshler, hans demokratiske motståndare bara hälften så många. Delstaten Ohio gick till Nixon både 1968 och 1972.
Det finns en svensk, nästan storpolitisk anknytning till Ohio.
Det var till Ohio som Palme åkte under sin USA-resa 1970. Den kallades inofficiell därför att huvudskälet var att den svenske statsministern skulle ta emot ett hedersdoktorat från sitt gamla college, Kenyon.
Officiell hade den fått heta om Palme blivit inbjuden till Vita huset. Men där satt mannen som just vunnit Ohio och övriga USA och tänkte utvidga det krig i Vietnam som Palme var en av de hårdaste kritikerna av.
Vi var ett tjog svenska journalister som följde Palme då. Staffan Thorsell, sedermera Expressen-chef, var inte en av dem så därför har han inte mycket att säga om Ohio i sin nya bok om svenska statsministrar i USA.
Till mig hade Palme, redan när planet startade från Kastrup, halvviskat:
– En jävla resa det här.
Då tänkte han på Nixon, kriget, det officiella USA. I Ohio fick han ju applåder. Vi talade länge efteråt om sommarmorgonen då han blivit sittande bland amerikanska studenter utanför huset där han haft sitt studentrum 1948.
Vad hade de talat om, frågade jag en av studenterna.
– Sex and Vietnam.
Då befann vi oss inte långt från det college, Kent State, där militär öppnat eld och dödat studenter som demonstrerade mot kriget.
Samtidigt, utanför universitetsgrindarna i Ohio, hade det kommit motdemonstranter med anti-Palme-plakat: ”Palme – go home”, ”Boycott Volvo & Saab”.
I Ohio, i hjärtat av Amerika, fick Palme se splittringen. Då Vietnam, idag Irak?
Olof Palme gjorde sig fri från pressbevakningen också sent en kväll i New York. Då fick han och Lisbet träffa svarta ledare som efterträtt den nyligen mördade Martin Luther King.
– Det var det mest fantastiska på resan, sa Palme efteråt.
Kings änka Coretta hade varit där. Lena Horne var där och sjöng. Harry Belafonte sjöng den där sången om alla ledarna som mördats – Kennedy-bröderna, King och andra svarta ledare: ”Where are they now?”
Halvannat årtionde senare skulle Coretta King och flera av de andra amerikanerna från den natten i New York stå på inbjudningslistan till den mördade Olof Palmes begravning i Stockholm.