Krönika

Ingvar Persson

ÅSIKT

Den som tjänar bra ska betala mer skatt

Foto: Anna Tärnhuvud / AFTONBLADET / 85705
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En skattehöjning för vanliga inkomsttagare är kanske inte det ett politiskt parti brukar presentera som en framgång. Ändå är det precis det Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson gjorde i går. I den kommande budgeten ska inkomstgränserna för statlig skatt inte skrivas upp fullt ut. Det har Vänstern och regeringen enats om.

Eftersom lönerna stiger betyder det att fler svenskar kommer att betala statlig skatt. I dag går gränsen vid 37 675 kronor i månaden. Den som tjänar över 55 800 betalar lite mer. Förändringen innebär också att statens inkomster ökar med ungefär 2,7 miljarder kronor. Pengar som behövs.

Allt fler blir allt äldre. Kostnaderna för hälso- och sjukvård växer, även om vi bara behåller dagens standard. Samma sak gäller kostnaderna för äldreomsorg. Att åtgärda brister i vård och omsorg kommer förstås att kosta mer.

Krav på service

Bostadsbyggandet innebär också nya krav på samhällsservice. Vi behöver nya skolor, nya polisstationer och nya busslinjer.

Till detta kommer, inte minst de närmaste åren, integrationen av nyanlända. Människor är en tillgång för samhället, men det förutsätter att de fått lära sig svenska och att introduktionen på arbetsmarknaden fungerar.

Så där skulle vi kunna fortsätta.

Sveriges Kommuner och landsting räknar med att det till 2020 behövs 47 miljarder i besparingar eller nya intäkter för att få kommunernas ekonomi att gå ihop. Det motsvarar en skattehöjning på drygt 2 kronor.

Att upprätthålla välfärden kräver pengar, pengar som måste komma in som skatteintäkter. Grovt sätt kan det ske på tre sätt.

Kan höja skatten

Kommunerna skulle kunna höja skatten. Men eftersom kommunalskatten är platt betyder det större klyftor mellan fattiga och rika och dessutom större skillnader mellan olika delar av landet.

Staten kan också höja momsen. Det talade Liberalerna om i helgen. Det skulle öka klyftorna ännu mer, eftersom den som har låg inkomst ofta måste konsumera allt man tjänar.

Och till sist har vi alltså den statliga inkomstskatten och till skillnad från andra skatter är den en smula progressiv. Den som tjänar mer får betala en lite större andel i skatt. Det retar förstås Jan Björklund som plockat fram det gamla stridsropet mot “marginalskatter”.

Den blygsamma skattehöjning regeringen och Vänsterpartiet enats om kommer inte att fylla välfärdens behov av resurser, och den kommer inte att bryta utvecklingen mot allt större klyftor. Men den visar att det fortfarande går att tala om progressiv beskattning för att klara gemensamma utmaningar.

Det är inte så illa.