Nya förutsättningar för innovationsråd
Det är klart att Stefan Löfven delvis har sig själv att skylla. Idén om ett innovationsråd var den första han som ny partiordförande presenterade, och Löfven har arbetat hårt på bilden av en statsminister som verkligen bryr sig om industrins villkor.
En tacksam kontrast till företrädaren som ju betraktade industrin som ”basically gone”.
Sådant väcker förväntningar när innovationsrådet i går till sist kunde sammanträda på Harpsund. Ståndsmässigt så det förslår. Men så består också gästlistan av en blandning av ministrar, tungviktare från näringslivet och lärda professorer.
Å andra sidan har de två senaste storslagna regeringskommissionerna skapat en riktigt dålig eftersmak.
Leijonborg bortglömd
Lars Leijonborgs Globaliseringsråd lämnade sin slutrapport 2009. I dag är både Leijonborg och förslagen bortglömda.
Det har knappast gått bättre för Per Schlingmanns Framtidskommission. Slutsatserna som lämnades för två år sedan skulle sikta mot 2050, men överlevde knappast det närmaste årsskiftet.
Löfven väljer som tur är en mindre pompös ansats. Innovationsrådet ska vara ett forum för diskussioner och erfarenhetsutbyte, något som säkert inte skadar.
Nya tider för socialdemokratin
Däremot ska rådet inte lämna några egna förslag. Politiken ska regeringen ta ansvar för.
Det är viktigt. Trots allt tal om nationell samling har den tid när en mäktig socialdemokrati tillsammans med en urstark fackföreningsrörelse kunde göra upp med ett nationellt näringsliv passerat.
Utmaningarna – hållbarheten till exempel – formuleras annorlunda i dag, liksom utvecklingens förutsättningar.
Men det hindrar inte att vi är i precis lika stort behov som då av en näringspolitik värd namnet.