Öka trycket i EU för att rädda Östersjön
Andreas Carlgren är bekymrad. Förhandlingarna om Östersjön går trögt. Enligt miljöministern vägrar flera länder att gå med på tuffare krav inom Helsingforskommissionen, HELCOM.
Det är inte förvånande. HELCOM har inga tänder, inga sanktioner mot stater som struntar i miljömålen. Det räcker med att en regering säger nej till nya förslag, så blir det stopp.
Sverige har alldeles för länge sett HELCOM som den viktigaste arenan för att rädda Östersjön. Trots att vi anslöt oss till betydligt mer kraftfulla EU för snart 13 år sedan.
Numera är nästan alla länder runt Östersjön med i unionen. Det är dessutom bara genom EU:s ekonomiska styrka som det går att få med Ryssland på höjda miljökrav. Ändå gör Sverige alldeles för lite för att påverka besluten i Bryssel.
Tre exempel:
Andreas Carlgren vill förbjuda fosfat i tvättmedel. Det är utmärkt. En rätt enkel åtgärd som kan minska övergödningen och algblomningen ordentligt, om fler länder gör samma sak.
Samtidigt funderar EU-kommissionens industriavdelning på ett liknande förbud. Då borde väl flygen till Bryssel vara fyllda av svenska experter, som med tunga faktarapporter i väskorna försökte få fram ett sådant beslut för hela EU? Inte bara på ett enstaka möte, utan i en välorganiserad kampanj.
Icke.
Sverige gör alldeles för lite för att övertyga kommissionen och tveksamma länder om ett förbud.
Det kan stå miljöministern dyrt.Kommissionen kan försena det svenska nationella förbudet genom att hänvisa till att man själva arbetar med frågan. Sedan kanske det ändå inte blir något bra förslag, om den kemiska industrin lobbar hårt emot.
Det andra exemplet är reningsverken på andra sidan Östersjön. Polen har lovat EU att fixa avloppen till år 2015. Det kostar många miljarder euro.
Än så länge finns bara en tredjedel av pengarna i investeringsplanerna, enligt EU-kommissionens experter. Polen får pengar av EU som ska gå till transporter och miljö, men regeringen i Warszawa bygger hellre motorvägar än reningsverk. Hur tänker Sverige hantera det?
Sist men inte minst, jordbruket. Eskil Erlandsson skrev i gårdagens Aftonbladet om övergödningen. Jordbruksministern hade inget att säga om Världsnaturfondens krav på tuffare miljövillkor i bidragssystemet.
Andreas Carlgren hyllade de gotländska bönderna i Almedalen. Många av dem deltar i projektet ”Greppa näringen”, berättade han. De ställer frivilligt upp och minskar utsläppen av kväve och fosfor.
Alldeles utmärkt. Men om detta nu går så bra att göra, varför kan det då inte vara ett villkor för alla de miljoner av skattebetalarnas pengar som går till bönderna runt Östersjön?
EU-kommissionen förbereder just nu den kommande ”hälsokontrollen” av jordbrukspolitiken. Sverige skulle kunna göra mycket för att få in mer miljökrav i stödsystemen. Men då måste Carlgren och Erlandsson våga utmana Lantbrukarnas riksförbund på hemmaplan.