London valde hoppet, inte ”bara” en muslim
Publicerad 2016-05-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ibland blir våra fördomar extra tydliga, som i rapporteringen om Londons borgmästarval den 5 maj. I stort sett all svensk rapportering handlar om att nyvalde Sadiq Khan är muslim.
Det är visserligen sant, men tar man av sig de identitetspolitiska glasögonen säger valet något väsentligt om vänsterns framtid.
Om hopp, exempelvis. Sadiq Khan, vars pappa var bussförare, har arbetat sig upp i socialdemokratiska Labour. Hans motkandidat från konservativa Tories, Zac Goldsmith, är son till en mångmiljardär.
Högerns valkampanj byggde på illa dold rasism och personliga attacker på Khan. Strategin är inte ny, brittiska konservativa bygger ofta kampanjer på rädsla, men den här gången bet det inte på Londonborna. Kulturkriget uteblev.
Khan fick hela 56 procent av rösterna och stöd även bland småföretagare och allmänborgerliga väljare. Han ses som mitten-vänster i Labour men kampanjen var framför allt pragmatisk och öppen för alla som ville lyssna. Och den var positiv.
Vilket gick hem.
Europas belägrade vänster behövde det här. Hopp vann över skrämsel, framtidstro över personliga attacker. Det progressiva, jämlika, moderna och mångkulturella framstod som bra mycket attraktivare än alternativet.
Men lokalvalet betydde också att Labours partiledare, Jeremy Corbyn, nu har fått testa sitt politiska projekt i full skala.
Det var inte bara London som röstade 5 maj utan kommuner och regioner över hela Storbritannien. Jeremy Corbyn blev ordförande i Labour 2015 med stort internt stöd. Han hade då suttit i parlamentet sedan 1983 och konsekvent drivit en linje långt till vänster om partiet.
Hans idé är att bara Labour går radikalt åt vänster så kommer en dold armé av väljare att mobiliseras och rösta på partiet. Det låter förföriskt, som ljuv musik för partiaktivisterna.
I lokalvalet i Skottland lade sig Labour så långt ut till vänster som möjligt, i enlighet med Corbyns strategi. Resultatet blev att de gjorde sitt sämsta val sedan 1910 och att Labour, som historiskt dominerat skotsk politik, nu är tredje största parti. Även i Wales förlorade man valet till det lokala parlamentet.
Vinnarna i Skottland är de skotska nationalisterna och i Wales högerpopulistiska Ukip.
Det finns två undantag, i Bristol där Labour vann, och så valet i London.
Men Sadiq Khans strategi var motsatsen till Corbyns vänstersväng och nu råder dålig stämning mellan London och partiledningen.
Men fakta börjar sjunka in. Om Jeremy Corbyns strategi fungerar lika dåligt i nästa parlamentsval är Labour rökta. Hans försvar är att han visserligen förlorade mandat i England, Skottland och Wales men att han överträffade ännu lägre förväntningar.
Samtidigt kan partiet knappast byta ledare just nu. Den 23 juni är det folkomröstning om Storbritannien ska lämna EU. Labour är en av hörnpelarna i kampanjen för fortsatt EU-medlemskap och har inte råd med en ledarstrid.
Sen får vi se.
Jeremy Corbyn och Sadiq Khan representerar på många sätt vänsterns vägval i Europa. Det handlar inte om religion utan politik.
Och kan man vinna i EU:s största stad efter åtta år av konservativt styre kan man vinna på fler ställen.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.