Tro inte att du är överklass bara för du äter fransk ost

Det är dags att vi börjar tala om den bortkomna medelklassen

Trots att de flesta i Sverige inte är miljardärer, vill många gärna identifiera sig med dem som är det. Folk tror att de hör till ett övre skikt för att de precis lärt sig skilja mellan gruyère och comté på ICA, skriver Zina Al-Dewany.

Det finns många myter kring ökade ekonomiska klyftor. Allt ifrån att det ligger i människans natur att leva ojämlikt, till att superrikas pengar och välstånd sipprar ned till vanligt folk. Inget av detta är sant. Det som är sant är dock att ojämlikhet både leder till problem för samhället och för oss som individer. Eller ja, för nästan alla.

I veckan släppte SVT siffror på hur den ekonomiska ojämlikheten ökat i landets kommuner. I Danderyd, där skillnaderna ökat som mest, var den disponibla inkomsten bland den rikaste procenten 1,7 miljoner kronor – i månaden. Det är 49,9 gånger mer än för medelpersonen i kommunen.

För Sverige innebär det att ojämlikheten ökar snabbare här än i något annat i-land. Samtidigt ökar också antalet miljardärer som betalar lägre skatt än genomsnittet.

Trots att de flesta i Sverige inte tjänar den typen av pengar, vill många gärna identifiera sig med dem som gör det. Det är människor som tror att de hör till ett övre skikt för att de precis lärt sig skilja mellan gruyère och comté på ICA.

Inte sällan ser de ned på arbetarklassen trots, eller kanske på grund av, att deras föräldrar mycket väl kan höra till den grupp de tar avstånd från. Identiteten att vara välbärgad och leva gott verkar trumfa verkligheten: belånade hus och bilar, höga räntor och stressrelaterade sjukdomar. Ändå vill man hellre identifiera sig med glada Filippa Reinfeldt-typer i fula Odd Molly koftor än metall-Stefan som knappt kan formulera en mening framför publik.

Du vill hellre identifiera dig med den som trampar på andra, av rädsla för att bli trampad på. Det här blir vanligare ju mer ojämlikt samhället är. Enligt forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett leder ojämlikhet till att man vill identifiera sig som en ”lyckad” person, även när det kommer till hälsan. För att inte förlora i status säger du hellre att du mår bra. Kanske är det även det som gör att många hellre röstar på högern - som ett identitetspolitiskt uttryck.

Men högerpolitik leder till ojämlikhet, oavsett färg på regeringen. Något som i sin tur leder till mer våld, barnadödlighet, fetma, sämre social rörlighet och sämre utbildning. Det drabbar alla, även medelklassen. Samtidigt sjunker den förväntade livslängden, ångesten ökar och klassmarkörer blir allt viktigare. Samtidigt tror vi att allt det här är vårt eget fel.

Många pratar om den lurade arbetarklassen som röstar på Sverigedemokraterna. Det är dags att vi börjar tala om den bortkomna medelklassen som röstat på försämringar för sjuka, arbetslösa och pensionärer för att kunna få några kronor till i plånboken.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.