Patriarkalt gnöl från de gubbiga borgarna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När Ingvar Carlsson blev statsminister 1994 införde han, pressad av stödstrumporna, varannan damernas i regeringen. Den ordningen gällde till i söndags, då Göran Persson deklarerade sin avgång.

Jämställdheten i socialdemokratins regeringar har gett resultat i praktisk politik. Är det någon som tror att kvinnofridslagen eller sexköpslagen hade blivit till utan hälften kvinnliga ministrar?

Även internationellt har jämställdheten bland statsråden väckt uppmärksamhet. Gruppfotona från EU:s rådsmöten har blivit roligare. Svenska ministrar, de flesta kvinnliga, har på Anna Lindhs initiativ rest runt i Europa och gjort reklam för just sexköpslagen.

Nu kräver Maud Olofsson varannan damernas även i den kommande alliansregeringen. ”Det är ingen slump att jag har drivit jämställdhetsfrågorna i valrörelsen. Jag kommer att fortsätta med det i regeringen”, säger hon.

Genast blir det patriarkalt gnöl. Kristdemokraternas Göran Hägglund svarar att ”man kan ställa jättemånga krav på en ny regering, men jag ska inte stå här nu och säga att så här ska det vara”. Han anser att det finns flera andra viktiga principer att ta hänsyn till, till exempel att ministrarna ska komma från olika regioner i landet.

Moderaternas Fredrik Reinfeldt, den blivande statsministern, låter riktigt gubbig när han säger att ”vi ska utgå från att personer som är lämpade för jobbet får uppdrag”.

Goddag yxskaft. Det är när kvinnor INTE kvoteras som ”personer lämpade för jobbet” förbises. Då ger männen jobben till varandra, precis som de alltid har gjort. Varannan damernas är en garanti för att kompetens verkligen tas till vara, oavsett kön.

Alliansens ”äntringsstyrka” har planerat övertagandet av regeringsmakten i detalj. Det är obegripligt att alliansen inte redan har enats om varannan damernas i regeringen. Det tyder på att Maud Olofssons jämställdhetsutspel har varit mer mediala än praktiska.

Nu står hon där, med ett gäng gubbiga gubbar på halsen som inte alls förstår vikten av jämn könsrepresentation. Lars Leijonborg är undantaget, men hans status i regeringsbildandet är väl inte direkt hög med tanke på valresultatet.

Socialdemokratin har en patriarkal tradition, javisst, men det är inget mot den borgerlighet som nu tar över Rosenbad.

ÅP