Ännu ett fiasko för Jan Björklund

Jan Björklund.

När Jan Björklund gjorde om gymnasiets yrkesförberedande program tyckte han inte att eleverna borde besväras med onödig teoretisk barlast, som svenska eller engelska.

Många som faktiskt kunde något om skolan eller arbets­livet avrådde. Ton­åringar skulle ledas in i en återvändsgränd, elever kunde skrämmas bort och statusen på utbildningarna riskerade att sjunka.

Björklund avfärdade förstås alla far­hågor. Alla kan ju inte bli akademiker, som folk­partiledaren brukar säga.

Ett möjligt tecken på själv­insikt.

När eleverna nu strömmar ut från Björklunds gymnasium kan vi konstatera att han hade fel och att kritikerna ­hade rätt.

Söktrycket till gymnasiets yrkesförberedande program har fortsatt att minska. Andelen elever som klarar av sina studier är trots de sänkta kraven densamma.

På en punkt har ­reformen ändå haft effekt.

Allt färre av eleverna från de yrkesförberedande programmen kan i dag söka högskoleutbildningar. På vissa program handlar det om rena ras. Och allt färre yrkes­elever går förstås vidare till ­högre studier.

Alla ska visserligen erbjudas möjligheten att läsa in en behörighet och många svenska skolor gör storartade insatser för att också i praktiken hålla dörrar öppna för elever på yrkes­program. Men det är en kamp mot den grundsyn som format politiken de ­senaste åtta åren.

Jan Björklund har skapat ett skolsystem som ger eleverna mindre valfrihet, som stänger dörrar och som dessutom är ­dåligt anpassad till den verk­liga ­arbetsmarknaden. Och där alltså inte fler klarar sig.

Ett fiasko, eller borde vi säga ännu ett?

Det är svårt att förstå hur en så till ­synes otålig person ändå haft målmedvetenhet nog att förstöra så mycket.

Och än är han inte färdig. Förra ­veckans uppgörelse med Gustav ­Fridolin visar att Jan Björklund tänker fortsätta att sätta käppar i hjulet för en upplyst skolpolitik.

Frågan är hur länge han ska få hållas?