Gen Z vägrar ärva sina mammors ätstörningar
En hungrig 17-åring ska inte behöva nöja sig med två mandlar
Har du hört uttrycket "almond mom"?
Etiketten ”mandelmamma” myntades på Tiktok när ett gammalt klipp från realityserien The Real Housewives of Beverly Hills blev viralt.
I klippet – som är tio år gammalt – pratar supermodellen Gigi Hadid, då 17 år, i telefon med sin mamma Yolanda. Gigi låter skakig på rösten, hon säger att hon är väldigt hungrig. Hon bara har ätit en halv mandel och mår dåligt. Mamman föreslår att hon kan äta två mandlar till och "tugga dem riktigt ordentligt" för att bli mätt.
En "almond mom" är en förälder – det kan lika gärna vara en pappa – som omedvetet överför en ätstörd relation till mat till sina barn. Det kan vara genom att direkt uppmana barnen att bli smalare, prata mycket om sin egen vikt eller bara att ha bantat framför barnen under deras uppväxt.
Generation Z anklagas ibland för att vara ytliga och självupptagna. De glor på sig själva genom kameralinsen, köper dyra hudkrämer och börjar med fillers så fort de blivit myndiga. Lisa Magnusson skrev häromdagen på DN:s ledarsida om ”baby botox”, unga som injicerar botox i förebyggande syfte redan innan rynkorna hunnit dyka upp.
”Sådan är den första generation som aldrig upplevt en tid utan sociala medier” skriver Magnusson.
Må så vara, men det finns en annan sida av Generation Z som är det precis motsatta. De använder sociala medier till att träffsäkert såga de äldre generationernas beteenden och vanor. De ifrågasätter sjuka ideal och normer med humor och igenkänning som verktyg.
Det är faktiskt en fröjd att se dem mala ner gamla generationers vikthetsande. Det är fascinerande att följa trender som girl dinner, när tjejer delar med sig av de märkliga maträtter som de äter när de är ensamma, typ chips med ärtor och ostskivor till, bara för att de är lata. Eller goblin core, mode för dagar man bara vill vara och se ut som ett fult litet troll.
Det är tillåtande på ett helt nytt sätt.
Det är förstås svårt att definiera en hel generation. Men det jag ser av Generation Z gör mig glad. De är skarpa och observanta, och lyckas därför sätta ord på alla de korkade mönster som äldre generationer så lätt faller in i.
De skojar om den 60-åriga kollegan som tar en kvarts bulle på jobbfikan och säger att ”ojoj vad busiga vi är, nu blir det gurka och vatten till middag”. Eller om den som äter halva portionen på lunchen och sedan inte kan sluta prata om hur mätt hen är, som för att skryta och samtidigt övertyga sig själv.
Uttryck som ”almond mom” inger hopp. Inte för att innehållet är särskilt upplyftande, utan bara faktumet att Gen Z ser mönstret i vad deras föräldrar håller på med och rynkar på näsan åt det.
Det är något fint, oavsett hur botoxat det där 18-åriga ansiktet är.