Terrorister ska inte tvinga oss på knä

Stockholm och Sverige har vaknat upp till ännu en dag. Människor äter frukost, förbereder sig för att träffa vänner eller tar hand om sin familj. Några går till jobbet, andra går och lägger sig efter ett nattskift.

På många sätt är det en vanlig lördag, och ändå inte.

Lastbilen som i går eftermiddag rusade fram bland människor på Drottninggatan och mejade ner allt i sin väg har förändrat Sverige.

Själv befann jag mig på Centralstationen när klockan närmades sig tre. Jag kunde se hur insikten om att något hemskt inträffat långsamt spred sig i takt med att nyhetsnotiserna tog sig igenom det överbelastade telenätet och trafikinformationen började blinka om förseningar.

Försökte få kontakt

Jag såg hur människor omkring mig försökte få kontakt med vänner och anhöriga. Antagligen för att berätta att de befann sig i säkerhet eller för att förvissa sig om att ingen av deras kära drabbats. Tungt beväpnade poliser och människor som rusade ut genom spärrarna till pendeltågsperrongerna.

Bara ett kvarter bort arbetade räddningspersonalen för att hjälpa de som inte lyckads komma undan terroristens framfart. Blinkande blåljus och ylande sirener.

Som journalist var det en märklig känsla. Jag har sett kollegor rapportera om just den här scenen får platser runt om i världen. De har berättat om sorgen och vreden i New York, Madrid, London och Paris.

Nu utspelade sig precis samma scener på en plats nästan alla svenskar någon gång besökt.

Terrorn har utmanat Stockholm och Sverige, som den utmanat så många andra städer och länder de senaste åren. Men Sverige kommer att klarat av utmaningen.

Fantastiska insatser

Anställda i räddningstjänsten och sjukvården har gjort fantastiska insatser under svåra och farliga förhållanden. När larmet kom samlades alla krafter och alla resurser för att begränsa skadan.

Polisarbetet har fungerat. Vi vet fortfarande inte hur många som varit inblandade, eller vart spåren kommer att leda utredningen. Men vi vet att polisen bara timmar efter dådet kunde gripa den man som nu misstänks för att ha kört lastbilen, Rakhmat Akilov.

I går, när rädslan var som störst, lyckades myndighetssverige visa upp en bild av effektivitet och målmedvetenhet.

Det gäller också landets ledning. Kungaparet meddelade snabbt att de skulle återvända till Sverige. Regeringen sammankallades. Statsministern reste i ilfart mot huvudstaden. Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och andra politiker demonstrerade den lugna beslutsamhet och återhållna vrede vi alla kände.

Ger inte efter

Men framför allt visade vanliga människor i Stockholm och Sverige att vi aldrig kommer att ge efter för hatets, intoleransens och rädslans evangelium. Visst blir vi rädda för det blinda hatet, men vi låter inte skräcken besegra oss.

Folk väntade tålmodigt på transporter som stoppats för att undvika nya attacker. Människor följde säkerhetspersonalens uppmaningar. De som kunde gick längst Stockholms gator för att komma hem och människor öppnade sina lägenheter och sina arbetsplatser för att erbjuda skydd.

Det är så Sverige fungerar.

Det är ingen vanlig lördag. Fyra människor är döda. Nio personer vårdas fortfarande för allvarliga skador. Terroristen har lyckats sprida sorg, lidande och rädsla.

Men han har inte kunnat rubba det svenska samhällets grundvärderingar. Han har inte kommit åt anständigheten, framtidsplanerna eller vår respekt för varandra. De värderingarna kommer att fortsätta att prägla Sverige, idag, i morgon och alla dagar som ska komma.

Det har människor i vårt land visat det senaste dygnet.