En skam för hela världen
LEDARKRÖNIKA. De vägrade ta i hand. De förolämpade, avbröt och kränkte. Donald Trump var mindre dålig den här gången, men det är svårt att se att han övertygade några nya väljare.
Trumps stora utmaning är att nå utanför kretsen av ”deplorablables”, som Clinton sagt – rasister, sexister, homofober, främlingsfientliga, islamofober – och de som redan avskyr Hillary Clinton, vilket är många. Han behövde övertyga moderata republikaner och kvinnor som inte bestämt sig än.
Han bad inte om ursäkt för det uppmärksammade ljudbandet där han skryter om sexuella övergrepp, det vara bara ”omklädningsrumsnack”. Istället försökte han fokusera på nedlagda våldtäktsanklagelser mot Bill Clinton och sa att han ska bekämpa terrorsekten Isis. Poängen var att IS är mycket värre än han.
Man tror liksom inte att det är sant, att det stora mäktiga USA hamnat så långt ner i gyttjan. En smutsigare presidentvalskampanj har aldrig tidigare skådats. Det är en skam inte bara för USA, det är en skam för hela världen.
I en säregen lågpunkt hotade Trump att åtala Clinton och se till att hon hamnar i fängelse om han vinner presidentskapet. Något liknande har aldrig hörts. ”Du kommer sitta i fängelse”. Det är sådant man möjligen hör i fasciststater.
Trots de otänkbara vulgäriteter som uttrycktes var det en märkligt avslagen tillställning. Som att en stor depression vilade i rummet. Det var som att även Trump fattade hur ovärdigt och lågt han gjort USA.
Han visade sig återigen helt okunnig om utrikes- och säkerhetspolitik när de pratade om Syrien men det är knappast något amerikanska väljare bryr sig om. Han lyckades även förolämpa sin vicepresidentkandidat Mike Pence.
Trump hade uppenbarligen lärt sig något av nederlaget i den första debatten, där han försökte uppträda polerat och fick storstryk. Ingenting var polerat i natt, och inte heller svamlade han lika mycket. Men att han skulle vunnit en enda ny väljare verkar osannolikt.
Donald Trump ser mer och mer ut som en mycket desperat förlorare.
Efter skitkastandet avslutades debatten med en publikfråga som var genialt obekväm efter att stämningen varit så förpestad, det ömsesidiga föraktet varit så tydligt.
Säg något ni respekterar med er motståndare?
– Hans barn, svarade Hillary Clinton.
– Hon är en kämpe, sa Donald Trump.
Sedan tog de faktiskt varandra i hand, till sist.