Efter DDR är en mur fortfarande en mur

Vi har inte lämnat ondskan bakom oss

Scener från Berlinmurens fall för 30 år sedan.

Den 9 november 1989 stod en gränsvakt och kokade över av frustration vid Bornholmer Strasse i Berlin. Någonstans längs med Finlands västkust låg jag och var minst lika frustrerad.

Jag hade kolik, drygt en månad gammal.

Till skillnad från mig hade gränsvakten Harald Jäger historien i sina händer. Hans chefer gav otydliga och motstridiga order. Tonåringar och unga vuxna, som hört att gränserna nu öppnats, blev allt mer högljudda: De ville över. Till sist kom budet att de skulle få korsa gränsen - men inte komma tillbaka. Det verkade ingen ha förstått, och de som en kort stund senare ville ta sig tillbaka in började skrika ännu högre. Vissa hade ju barn som låg kvar och sov i sina sängar.
Cheferna skrek. Föräldrarna skrek. Till sist gav Jäger upp och folk fick passera bäst de ville.

Berlinmuren hade fallit.

Självbedrägeri

Av de senaste 30 årens politiska utveckling att döma ersattes Berlinmuren i slutändan bara med en annan mur: en mur mellan 1900-talets elände och vårt inbillat rationella 2000-tal.
Vi har skapat en sorts mur i tiden där ondskan bara kan hittas i Sovjet eller världskrigen - aldrig hos oss.
All skit har vi placerat på andra sidan om murens fall. I dag är vi både godare och bättre.

Det är självbedrägeri.

Tusen döda

Omkring 5600 personer försökte fly från Östtyskland över Östersjön. Runt 1000 av dem lyckades och många drunknade.
Bara i år har över 1000 personer drunknat medan de försökt fly till Europa över Medelhavet. Utanför staden Zarzis i Tunisien ligger hundratals av dem begrava på en kyrkogård för alla de okända människor som flutit upp på stränderna.
I oktober i år hittades 39 personer döda i en lastbilscontainer öster om London. De döda kom från Vietnam. Vilka framtidsdrömmar de hade får vi aldrig veta.

Förra året satte Trump-administrationen flyktingbarn i burliknande förvaring och höll dem separerade från sina föräldrar. Det förbjöds strax av domstol, men amerikanska medborgarrättsorganisationer larmade senast i somras om att metoden fortfarande var i bruk.
Vissa verkar inte känna igen en mur om den inte står i Berlin.
Så kan samtidens ondska rättfärdigas.