Här syns inte de gyllene tillfällena
Kärnkraften kommer inte tillbaka i Italien. Detta står klart efter en folkomröstning där över 92 procent av väljarna röstade för att det 26 år gamla kärnkraftstoppet inte skulle hävas.
Den italienska regeringen har satsat mycket prestige och pengar för att få i gång reaktorerna igen. Premiärminister Silvio Berlusconi uppmanade till röstskolk och regeringen spenderade närmare 300 miljoner euro i en valkampanj vars enda budskap till folket var: ”rösta inte”. Utan ett valdeltagande över 50 procent hade valresultatet nämligen kunnat ogillas.
Italienarna sa tydligt nej till ny kärnkraft och man sa i tre samtidiga omröstningar nej till en immunitetslag som gynnade premiärministern samt två lagar rörande privat ägande av vatten. Nederlagen är förhoppningsvis början på slutet för Berlusconis dominans inom italiensk politik.
Först och främst är det dock en bekräftelse på att tiden definitivt håller på att rinna ut för den europeiska kärnkraften.
Schweiz ska fasa ut kärnkraften senast 2032. I Tyskland, världens fjärde största industrination, ska kärnkraften vara borta till 2022. En guldålder nalkas för den förnybara energin och energieffektiviseringen.
Den kontinentala avvecklingstrenden kommer att gynna svensk industri. För SKF i Göteborg är vindkraft en av de snabbast växande branscherna. Energismarta elnät och vattenbaserad vindkraft är en marknad som växer mycket snabbt för ABB.
Några radikalt förbättrade affärsmöjligheter på hemmaplan verkar företagen inte kunna räkna med.
Danmarks energiminister Lykke Friis har sagt att det tyska avvecklingsbeslutet är ”ett gyllene tillfälle att kunna exportera dansk grön energi för att ersätta den tyska kärnkraften”.
I Sverige ser man inga gyllene tillfällen. Regeringspartiernas tilltro till teknik och innovation är obefintlig. Och kärnkraften är för evig.