Opolitiska fenomen – politiska effekter
40 000 döda i Syrien, Mitt Romney som inte vann, Xi Jinping som Kinas nya ledare, Muslimska Brödraskapet i Egypten och en eurokris som rullar vidare. Vad det politiska året 2012 innehöll vet vi.
Men vad säger årets ickepolitiska fenomen om världsläget?
GANGNAM STYLE
Den sydkoreanske rapparen Psy fick med monsterhitten ”Gangnam style” alla att veva med högerarmen
i luften. Musikvideon där Psy gör sin karaktäristiska dans fick hundratals miljoner träffar på Youtube och tog sig in
i allt från nordkoreansk propaganda till Vita huset. Barack Obama dansar enligt uppgift ”Gangnam style” inför tonårsdöttrarna för att de ska tycka att han är världens pinsammaste pappa. Alla som trodde att globalisering var samma sak som ”västernisering” fick 2012, med ”Gangnam style”, det slutliga motbeviset.
Psys monsterhit är dock inte bara ett symtom på en värld som alltmer förskjuts mot de stora ekonomierna i Asien, utan framför allt på att den ekonomiska supereliten är ett globalt fenomen. Gangnam som Psy rappar om är ett exklusivt bostadsområde i Seoul. Inom en area på bara ett par kvadratkilometer finns sju procent av landets totala BNP samlat i fickorna på landets superrika. Hur folk försöker efterapa deras livsstil är vad både Psy och de sydkoreanska hushållens kreditskulder (155 procent av inkomsterna) berättar.
Om 2011 var året när Occupy Wall Street satte fokus på enprocentssamhället i väst, var 2012 året när en dans från Sydkorea gjorde det i öst.
Ja, Instagram lanserades redan 2010. Då var det emellertid mest för trendiga västerländska hipsters. 2012 var året när vanliga dödliga började dela foton med vänner och bekanta på det sociala nätverket.
I Sverige lärde vi oss associera Instagram till sexbilder som skapade kaos på en gymnasieskola i Göteborg. Politiskt är dock det mest intressanta med Instagram att appen laddas ner 100 000 gånger i veckan i Kina.
Diktaturen är annars inte känd för att vara vänligt inställd till västerländska sociala nätverk, både Facebook och Twitter är förbjudet. Instagram finns dock i en kinesisk version och är integrerat med Sina Weibo, Kinas motsvarighet till Twitter.
Frågan är dock vad som – händer när bilderna som läggs ut börjar föreställa demonstrationer – eller tibetanska munkar, för den delen?
FEMTIO NYANSER AV HONOM
Världens genom tiderna snabbast säljande bok är alltså en historia om en oskuldsfull kvinnlig student och en osannolikt framgångsrik ung företagsledare. Den brittiska författaren E L James illa skrivna mjukporr om handklovar, ögonbindlar, piskor och underkastelse har debatterats hela året.
Det brukar bli så när det handlar om kvinnors sexfantasier.
”Vi kvinnor drömmer inte om en man som binder oss vid sängen, utan om en man som plockar ur diskmaskinen”, sa det brittiska Labourpartiets vice ordförande Harriet Harman i september. Hon hade uppenbarligen fel. Kvinnor visade sig inte bara fantisera om män som dammsuger, utan även om, tja, sex. Det gick att tjäna pengar på att sälja sexfantasier till kvinnor: inte bara fantasier om konsumtion som i tv-serier som ”Sex and the city”.
Nej, kvinnor tände tydligen inte bara på garderober fulla av designerskor.
2012 visade sig kvinnor inte bara fantisera om sex – de visade sig även beredda att oblygt gå in i en bokhandel och betala pengar för det. I den bemärkelsen handlade fenomenet ”Femtio nyanser av honom” lika mycket om kvinnors växande styrka som konsumenter.
HIGGSPARTIKELN
Den väldiga partikelacceleratorn vid kärnforskningsorganisationen Cern i Schweiz hittade 2012 Higgspartikeln, eller vad som med största sannolikhet är den mytomspunna bosonen.
Om 100 år kan den här händelsen mycket väl vara vad vi främst förknippar med år 2012, säger de som förstår sig på saken. Årets upptäckt har jämförts med när vi första gången placerade en människa på månen.
Jakten på Higgs är emellertid också en historia om att politik spelar roll. Partikeln hade kunnat upptäckas långt tidigare. På 1980-talet höll USA på att bygga en tre gånger så kraftfull partikelaccelerator i Texas. Den amerikanska kongressen drog dock in finansieringen. Pengarna man sparade är den ungefärliga månadskostnaden för att bedriva krig i Irak och Afghanistan.
Ett år som 2012, när politiker över hela världen pratade om innovations- och forskningspolitik som lösning på den ekonomiska krisen, blev detta en sedelärande berättelse.
OS I LONDON
Efter att ha gnällt över OS i månader blev de där augustiveckorna till slut en hejdundrande fest som britterna älskade. Och när det hela var slut kunde London dessutom mycket väl aspirera på titeln som den stad i världen som är mest säker i sin egen identitet.
London visade sig vara en så bra plats att välkomna världen till just eftersom världen redan var där. 300 språk talas inom stadens gränser. Stoltheten över det myller av kulturer och etniciteter som är det moderna Storbritannien flöt som en röd tråd genom hela OS.
Där öppningsceremonin i Peking 2008 var en uppvisning i den koreograferade enhetlighet som bara det auktoritära samhället kan åstadkomma, hyllade Danny Boyles öppningsceremoni i London mångfald och öppenhet som brittiska värden. När långdistanslöparen Mo Farah på frågan om han inte hellre hade vunnit guld för Somalia svarade att Storbritannien är hans land nu, blev det en symbol för det vi egentligen redan visste: att mångfald och mångkultur inte är en ideologi. Det är ett faktum. Och något att vara stolt över.