No logo äntligen på svenska

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Så finns den nu äntligen på svenska, Naomi Kleins ”No logo” (Ordfronts förlag).

Klein, vars texter vi regelbundet kan läsa på kultursidorna i Aftonbladet, har blivit något av en frontfigur i protesterna mot en världsordning uppbyggd kring de multinationella företagens varumärken och vinster. Sedan boken kom ut

i Kanada förra året har hon rest världen runt för att ge

intervjuer och hålla tal.

Hennes bok har skapat massor av debatt. I början av september bemötte The Economist hennes kritik av varumärken och det sätt på vilket ekonomin i dag globaliseras. När de svenska marknadsfundamentalisterna på Stockholms morgontidningar skulle ta upp tråden blev det en smula mindre sofistikerat.

Svenska Dagbladet frågade sig till exempel i en ledare varför människor då och då väljer att dricka träsprit i stället för kända varumärken som Explorer (SvD:s uppfattning om folklighet) eller Glenlivet (en anständig whisky för män). Vad skulle inte världens fattiga ge för möjligheten att välja mellan Evian och Perrier (rent vatten på flaska)?

Dagens Nyheter ville inte vara sämre utan beskrev i målande ordalag den globala fattigdomen som en avsaknad av varumärken som Coca-cola och Mcdonalds. I själva verket beskrivs varumärken som det enda som hindrar vårt samhälle från att falla ner i tristess och armod.

Det är hög tid att en svensk publik får möjlighet att själv stifta bekantskap med den bok som fått de marknadsliberala redaktörerna att så totalt tappa fotfästet.

Men kanske kan den svenska utgåvan även komma väl till pass på några av våra större redaktioner. I samband med Naomi Kleins besök i Sverige i slutet av oktober fick Erika Bjerström från SVT:s samhällsprogram Agenda tillfälle att intervjua författaren.

I inslaget redogörs kort för ”No logos” kritik mot de multinationella företagens makt över värden och kultur, men fokus förskjuts snabbt. Till bilder från kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg fick Naomi Klein svara på frågor om terrorism, antiamerikanism och slutet för det internationella samarbetet.

I efterspelet till rättegångarna i Göteborg har vi alla fått lära oss vad redigering kan betyda för en film. Att det var bilden av en gatukampens ideolog Agenda tecknade behövde ingen tittare tveka om. Med ett sådant perspektiv går det inte att förstå vad som gjort ”No logo” till en bästsäljare långt utanför stenkastarnas skara.

Nu finns den alltså på svenska, och den förtjänar att läsas som ett allvarligt försök att förstå hur kapitalismen fungerar i början av 2000-talet. Det är bara att hoppas att boken når en publik som vill läsa och dra sina egna slutsatser.

Ingvar Persson