Godisråttan är en singel

Barnfamiljerna vid skampålen igen.

De lägger lika mycket pengar på godis som på grönt.

Huvva!

Fast det är inte sant.

Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade sina senaste siffror för hur hushållen spenderar sina pengar.

Och ut kom ett pressmeddelande som förfärande nog talade om att barnfamiljer köper godis för 4710 kronor per år. Grönsakerna kostar 4720.

Jag riktigt hör hur vän av ordning hummar menande. ”Jojo, där ser man hur illa föräldrarna sköter sina plikter ? Köpa lika mycket godis som grönsaker ?”

Fast eftersom man brukar sammanföra frukt och grönt som ett slags mått på hur mycket vitaminer och fibrer och annat mums vi får i oss så tycker jag att siffran 4720 kronor är galen. Det som inte sägs i pressmeddelandet är att barnfamiljen köper frukt för nästan lika mycket: 3680. Alltså spenderar hushållen med barn nästan dubbelt så mycket på det gröna som på det gotta.

Sanningen är att det är de ensamstående som är största gottegrisarna.

Ensamhushållen köper godis för 1100 kronor per år och även om jag räknar ytterst snällt och låtsas som om hushållen med barn bara består av tre personer – när sanningen är att de förmodligen består av både fyra och fem personer – så köper barnfamiljerna mindre godis per person.

Singlarna lägger en större del av livsmedelspengen på godis än vad barnfamiljen gör.

Så vad är det som gör att just barnfamiljerna ska naglas fast som dåliga exempel?

Jag känner inte en enda förälder som inte våndas över maten. Den ska vara hemlagad, den ska vara nyttig och hur ska man nu göra med kvaliteten kontra priset när plånboken är mager. Och tiden som inte räcker till för att trilla köttbullar.

Oron över att barnen inte äter tillräckligt överhuvudtaget. Eller fel frukost eller inte gillar paprika...

Nästa år vill jag se de ensamstående fjättrade vid skampålen, SCB!