Det äckliga bäret som ingen vill ha

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-15

Vad gör maraschinobäret i fruktcoctailen egentligen?

Det finns större och mindre mysterier i matvärlden.

Ett av de mindre är körsbäret i fruktcocktail.

Vad tusan gör det äckliga bäret där, egentligen?

lika Kul som lungmos ”Bara små barn uppskattar maraschinokörsbären.”

Det är helt konstigt att man i burkarna med konserverad fruktcocktail stoppar i ett enstaka, illrött och med diverse kemikalier fullproppat körsbär som ingen - ingen! - tycker smakar gott.

Det är bara små barn som av oförstånd tror att bäret är åtråvärt eftersom det finns i en begränsad upplaga.

I slutet av 1800-talet kan jag begripa att maraschinokörsbären var uppskattade eftersom det då var av en särskilt sorts körsbär och lades in i maraschino, likör gjord på samma sorts körsbär.

Men i dag behöver körsbäret inte ens vara körsbär utan kan vara en förklädd vindruva och ändå få kallas maraschinokörsbär. Och någon alkohol har de nutida bären inte sett röken av. Bara äckligheter.

För min del tycker jag att det vore på tiden att man uppgraderade fruktcocktailen till 2000-talet genom att helt enkelt slänga de röda otäckheterna åt fanders så att vi slipper peta undan det själva.

Men så pratar jag med Richard Tellström, docent i måltidskunskap.

Han tycker förvisso också att det är intressant att det lilla bäret har hängt med och förklarar varför det en gång dök upp i konserven:

– Att tillsätta en komponent till, som egentligen inte behövs, höjer värdet på maten. Ta strömming med potatismos, det behövs inget mer. Men om du lägger två gräslöksstrån i kors på rätten blir den mer påkostad.

Okej, körsbäret finns där för att den rätt enkla cocktailen ska bli lite dyrbarare. Men kan vi ändå inte göra oss av med körsbäret precis som vi gjort oss av med lungmos och sillbullar?

– Nja, själva signumet för fruktcocktail är just körsbäret. Om man tar bort det får man kalla maten något annat. Och eftersom vi faktiskt inte har så väldigt mycket gammal mat kvar så ska vi vara tacksamma både för ärtsoppa och körsbär i konserverad frukt eftersom det ger oss en länk bakåt i mathistorien.

Ja, kära nån. Man får ju vara glad att ingen kom på att pigga upp ärtsoppa med ett rött, läbbigt bär.