Liv mot liv i kampen mot coronakrisen

Johanna Cederblad/TT

Publicerad 2020-03-29

Joakim Sandberg, professor i etik och ekonomi.

Viruset dödar människor, men det gör ekonomiska kriser också. Kampen mot coronaviruset innebär att liv ställs mot liv. Men dödsoffren som den ekonomiska kraschen för med sig är mer diffusa och svårare att se, enligt filosofi- och ekonomiprofessorn Joakim Sandberg.

Coronaviruset kommer att innebära dödsoffer. Ingen vet säkert hur många, och ingen vet heller säkert vilka. Sverige och andra länder tar till extraordinära åtgärder för att hindra smittan som påverkar ekonomin drastiskt. Börsen faller, företag säger upp personal i rekordfart och många verksamheter kommer ändå att gå omkull.

Men det finns ännu en fasansfull konsekvens av krisen som kommer först längre fram. Den ekonomiska nedgång vi nu ser kommer också att döda människor, förklarar Joakim Sandberg, professor både i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och i finansiell ekonomi vid universitetet i Groningen i Nederländerna.

Framtida liv

– Det är viktigt att tänka även på de ekonomiska konsekvenserna. Det kan låta cyniskt att ställa pengar mot liv. Men det är liv som gäller där också. Liv ställs mot liv, säger han.

Han berättar om flera olika studier som visat hur ekonomiska krascher orsakat dödoffer. För all del också om minskade dödstal i vissa fall, som färre arbetsplatsolyckor och trafikolyckor.

Men många, framför allt svaga och utsatta grupper, dör faktiskt i ekonomiska kriser, konstaterar han. I Grekland, under finanskrisen 2008, dog 242 fler personer varje månad än i vanliga fall. Finanskrisen 2008–2009 ledde till mellan 5 000 och 10 000 fler självmord i Europa och Nordamerika enligt andra studier.

TT: Hur många skulle kunna dö av en djup ekonomisk kris i Sverige?

– Ingen aning. Jag tvivlar på att man skulle kunna räkna ut det, det är för många osäkra spekulationer. Men arbetslöshet och kris skapar både psykisk och fysisk ohälsa.

Det gör att bedömningar av åtgärderna nu blir väldigt svåra, förklarar han.

– De grumlas av att de liv vi vill rädda liv här och nu blir mer konkreta jämfört med de liv som en ekonomisk kris kan orsaka senare. De liven är mer diffusa, vi vet inte vilka de är, men de som dör av viruset kan vi se. Det gör att det blir en tankevurpa. Det är så vi människor fungerar.

Steg tillbaka

Det ställer förstås stora krav på regering och myndigheter som ska fatta beslut om åtgärder.

– Jag skulle säga att de som fattar beslut behöver ta ett steg tillbaka och göra en rationell kalkyl. Det är lätt att ryckas med när folk dör. Men det gäller att inte bara fastna i det.

Från olika håll har det ropats på ett slutdatum för krisen och åtgärderna, för att rädda ekonomin. Men viruset finns, och människor dör av det. Både här och i andra länder. Åtgärder görs också för att verka lugnande, säger Sandberg.

– Politiker behöver fråga sig vad som är målet. Antagligen är det att åstadkomma så mycket av det goda som möjligt. Inte bara liv, utan också livskvalitet.

"Kan låta hårt"

Det gäller att också tänka på hur olika grupper drabbas, både av viruset och av åtgärderna.

– Det kan låta hårt, men unga som förlorar sitt jobb har en längre tid framför sig med hotad livskvalitet. Politiker måste både tänka på livskvalitet och hur många år som påverkas. Om man överreagerar nu för att rädda gamla så kan unga drabbas under lång tid framöver.

Min ekonomi

Prenumerera på Cervenkas Nyhetsbrev

Spaningar om den turbulenta ekonomi vi lever i nu