Sverige anropar Rosenbad, är någon hemma?

Det är lättare att hitta svenska framgångar i pågående fotbolls-VM än logiska inslag i regeringens förslag, skriver Andreas Cervenka.

Det är inte lätt att vara ny på jobbet, det bör påpekas. Det ska fixas med passerkort, inloggning till datorer, kaffemaskinen måste kalibreras och mer eller mindre obegripliga rapporteringssystem från HR förklaras. Extra körigt blir det om alla är nykomlingar samtidigt, då försvinner lätt arbetstid på lära-känna-varandra-kurser på något slott, med obligatoriskt skitsnack och whisky på rummet. Det finns exempel på när sådant tagit flera veckor. 

Kraven på nybörjare bör alltså vara lågt ställda. Men. Med detta sagt. Den nya regeringen har inte fått en bra start. 

Vallöfte på vallöfte har körts genom dokumentförstöraren och kritikerna mot elstödet är så många att det uppstått köbildning där till och med regeringens egna partikompisar trängs med de myndigheter som ska sköta kalaset. Men så är det också lättare att hitta svenska framgångar i pågående fotbolls-VM än logiska inslag i regeringens förslag. 

 

Om detta handlar inte denna artikel. Det pågår nämligen saker som faktiskt är ännu snurrigare än att herrgårdsägare kan kvittera ut hundratusen från staten som tack för att poolen stått varm hela vintern medan företag i Skåne hotas av konkurs.

Om det svenska samhällskontraktet ska sammanfattas i en mening skulle det kunna låta så här: vi betalar mer i skatt (framför allt på arbete) än i 97 procent av alla länder på jorden men i gengäld, om det värsta händer, kan vi andas ut. Om vi eller våra barn blir sjuka plockas notan upp och vården håller hög standard (“världsklass” på politiker-svenska). 

Det där kontraktet verkar ha omförhandlats lite i smyg. “Ivo-kritik av Gävle sjukhus  - risk för allvarliga vårdskador”, , “Falu lasarett får hård kritik från Ivo - “personalen släcker bränder”, “Sjukhuset i Linköping får stark kritik  - patienter har drabbats av vårdskador”.

Det är ett axplock av rubriker bara från bara den senaste veckan. Inspektionen för vård och omsorg Ivo sågar sjukvård över hela Sverige och det handlar nästan alltid om samma saker: brist på vårdplatser och personal som är på väg att duka under. Under årets första 8 månader inkom 44 nödrop från skyddsombud inom vården, enligt Arbetsmiljöverket. Då ska man komma ihåg att inte alla vågar larma. En färsk undersökning från Läkarförbundet visar att läkare över hela landet är rädda att påpeka brister i vården i rädsla för repressalier. 

Häromveckan kom Sveriges Regioner och Kommuner SKR med en skrift som inte utgör supermunter läsning. 

Den visar att sjuka svenskar måste vänta allt längre på att träffa en specialistläkare och på att få behandling. Av de 196 000 personer som väntade på en operation i september i år hade 104 000 gjort det i mer än 90 dagar och 25 000 i över ett år. I den senare gruppen var nästan 3 000 barn. Den upparbetade operationskön har växt stadigt i tio år för att accelerera under pandemin.

I veckan kommer SKR med en rapport om det ekonomiska läget. Även den lär innehålla dystra besked. Organisationen har redan flaggat för att vården stirrar in i ett mörker nästa år med fallande skatteintäkter och galopperande kostnader, ovanpå ett alltså redan ansträngt läge. Flera stora sjukhus har flaggat för att de kan tvingas säga upp personal. 

 

Även andra delar av välfärden - statens del i kontraktet med medborgarna - kommer få svårt att leverera. Universiteten kan se fram emot en hyreschock den 1 januari när statliga Akademiska Hus, vars hyror är kopplade till inflationen, höjer med 11 procent. 

“Vi förstår att lärosätena, liksom andra hyresgäster, kan påverkas mycket av detta”, skrev Akademiska Hus vd i senaste rapporten.

Det säger du inte? 

En del av staten slår alltså undan benen för en annan del. 

Medborgarna förväntas kanske trösta sig med att Akademiska Hus gjorde en vinst på 8 miljarder under årets första nio månader. 

Andra nedslag i Sverige 2022: skolor rapporterar om “lavinartad” ökning av hungriga barn. Stadsmissionen larmar om växande nyfattigdom. 774 företag gick i konkurs i november, den näst högsta siffran sedan 90-talet. 

Ansvaret för läget faller förstås även på den förra regeringen. Men vad gör den nya? I höstens budget föreslogs att de statliga anslagen till sjukvård ska minska (!) med drygt 20 miljarder mellan 2022 och 2025. Även på området arbetsmarknad stramas budgeten åt de närmaste åren och universiteten får klara sig med oförändrad tilldelning. Det är nästan som om någon dragit ett täcke över huvudet och bestämt sig för att inflationen och lågkonjunkturen bara en mardröm. Hallå, Rosenbad är det någon hemma? Kanske har de inte fått igång sitt wifi än.