Därför är ”The looming tower” vinterns tv-serie
NEW YORK. Huvudkaraktärerna går på ett fiktivt Elaine’s – och träffar en fiktiv Elaine.
Men det är inte bara därför ”The looming tower” är vinterns tv-serie.
Det har gått snart åtta år sedan Elaine Kaufman – min new yorkska surrogatmamma – gick ur tiden och nästan lika länge sedan vi stängde hennes legendariska vattenhål på andra avenyn och 88:e gatan med en sista, monumental urladdning.
Knappt en dag passerar utan att jag tänker på henne eller drömmer om att åtminstone en gång till få sitta under de rara lamporna utefter långväggen och höra det bullrande skrattet borta vid ”Michael Caine-bordet”.
Så när karaktären som Jeff Daniels spelar i ”The looming tower” – John O’Neill – plötsligt går på ett rekonstruerat Elaine’s för att äta middag och pratar med en värdinna som ska föreställa Elaine börjar hjärtat slå hårt i tv-soffan.
Inte för att interiören, utöver den klassiska loggan, är särskilt lik och det är verkligen inte ”Elaine” heller. De har gjort Ms. Kaufman mager och hon var mycket, men sannerligen inte mager.
Likafullt:
Det känns, en liten smula, som att komma hem igen – för några korta ögonblick.
Att ”The looming tower” snabbt etablerat sig som vinterns mest omistliga tv-serie beror dock inte bara på det.
Det är överhuvudtaget en förträfflig, förtätad liten pjäs om rivaliteten mellan FBI , CIA och NSA – och hur den rivaliteten katastrofalt nog ledde till att det samlade underrättelseväsendet missade 9/11-komplotten, fast den med tätare samarbete förmodligen hade kunnat avslöjats på förhand.
Jeff Daniels spelar alltså John O’Neill – en passionerad, kolerisk och komplicerad larger than-life-karaktär som ledde en antiterror-avdelning på FBI:s New York-kontor men men efter upprepade konflikter med sina chefer i stället tog jobb som säkerhetsansvarig på World Trade Center och, i en grym ironi, dog i 11 september-attackerna – och gör det med en satans bravur.
Han var lysande redan i Aaron Sorkins ”The Newsroom” men tränger sig ännu närmare inpå som O’Neill. I mindre roller står även Bill Camp – poliskonstapeln från ”The night of” – Wrenn Schmidt och Peter Sarsgaard för strålande insatser.
Now, ännu så länge har de bara varit på Elaine’s – där O’Neill verkligen var stammis, det har jag fått bekräftat från mycket tillförlitliga källor – i första avsnittet, men eftersom de lagt sådan möda på att återskapa det gamla vardagsrummet utgår jag från att de återvänder.
I så fall rekommenderar jag den magiska risotton – inte alltid på menyn, men frågar man snällt rör kökschefen Barry till den ändå.