De satte ord på avgrundsmörkret
Joacim Forsén listar årets album
1 THE BIG SLEEP (DEPORTEES)
Nej, det sparkade inte undan benen som ”Islands & shores” Det här är inte det albumet. Det är heller inte den tiden. Umeås popgigant monterade i stället ned mig, sakta och bit för bit. Till slut satt jag med texten till mördarballaden ”Terror” i knät och tårarna på golvet. Helt förstörd.
2015 var året då världens undergång kändes mer rimlig än filmisk och få band satte ord på den avgrundsmörka stämningen som Deportees. Jag skulle inte bli förvånad om vi om några år av distans håller ”The big sleep” som bandets största stund.
2 WHEN I’M FREE (ANE BRUN)
Ane Brun är som spindeln i det skandinaviska nät av starka, personliga kvinnor som har hittat en unik röst mitt emellan Kate Bush och Peter Gabriels stämningspop. Och plötsligt stämmer allt. Melodier, texter, produktion – ”When I’m free” är som en perfekt handbok i allt Ane Brun handlar om.
3 CARRIE & LOWELL (SUFJAN STEVENS)
Helt utanför rådande genretrender och moderna produktioner skrev Detroit-sonen en sällsamt uppriktig berättelse om sin tidiga barndom.
Som om ingen annan än han själv någonsin skulle läsa den och micken bara råkade stå på.
4 I LOVE YOU, HONEYBEAR (FATHER JOHN MISTY)
5 PRETEND (SEINABO SEY)
6 THE EPIC (KAMASI WASHINGTON)
7 FLYKTLIGAN (JOEL ALME)
8 MIMAN (NICOLE SABOUNÉ)
9 CURRENTS (ATLAS LOSING GRIP)
10 HONEYMOON (LANA DEL REY)