Därför gillar Elisabeth Moss att plågas

Men det plågar hennes närmaste

Publicerad 2020-03-04

Elisabeth Moss tycker att hon blivit starkare som person av helvetet hennes rollfigurer gått igenom.

HOLLYWOOD

Hon våldtas i tv-serien ”Handmaids tale” och misshandlas i den Sverigeaktuella skräckisen ”The invisible man”.

De krävande scenerna tar på hennes familj.

– Min mamma tycker det är urjobbigt, säger hon till Aftonbladet.

Moss har varit expert på att spela förtryckt sedan genombrottet i kultserien ”Mad men”. I Leigh Whannells ”Invisible man” går hon än längre än i dystopiska ”Handmaids tale”. Den 37-åriga skådespelerskan från Los Angeles porträtterar en kvinna som tror att hon förföljs av in sin misshandlande partner, trots att han ska ha dött i en olycka.

Konceptet bygger på HG Wells romanklassiker från 1897.

– Leigh var smart som gjorde monstret till en stilig och smart man. Det var för att påminna om att det finns personer som ser ut precis som du och jag och som är extremt manipulativa och våldsamma, säger Moss.

Hennes uppdrag inför inspelningen var rakt formulerat.

– På olika sätt skulle jag försöka visa hur det som kvinna känns att bli manipulerad, kallad galen eller tystas när man använder sin röst och försöker säga ifrån.

Moss är på gott humör när hon i röd klänning med korta puffärmar tar emot på ett hotell i West Hollywood. Flera gånger under vår pratstund fyrar hon av ett varmt leende.

Det är uppfriskande att se. På tv och film tycks hon bara dras till lidande.

Elisabeth Moss som June i ”Handmaids tale”

Ger tillfredsställelse

– Jag vet att det låter knäppt, men jag gillar det. För mig är det en utmaning och ger mig någon sorts tillfredsställelse. Jag antar att det är en slags ventil.

Hon avbryter sig, som om hon försöker finna bättre beskrivningsord.

– Det är kanske som jag är byggd. Jag blir trött fysiskt men jag får aldrig känslan av att det är för mycket. När arbetsdagen är över har jag en förmåga att bara lägga det bakom mig.

Lika lätt är det inte för hennes omgivning.

– Min mamma gillar de absolut inte. Hon är konstnär – musiker – och kan uppskatta det. Men ibland säger hon till mig att det inte går, att det inte är normalt, att hon inte kan sitta och titta på något där hennes dotter terroriseras.

Hon skrattar kort.

– Hon fattar såklart att det inte är på riktigt. Men hon är mamma. Hon kan berömma mina insatser och hon älskar det, men det är svårt för henne att se sin dotter i de situationerna.

På frågan hur hon själv kopplar av efter en dag i terrorns tecken, rycker hon på axlarna.

– Oftast tar jag en cocktail, beställer mat och ser något på min ipad. Jag är en stor tv-konsument. Just nu är jag inne på ”Curb your enthusiasm”.

Själv återvänder hon inom kort till rollen som June i ”Handmaids tale”.

– Vi håller på att förbereda fjärde säsongen just nu.

På frågan vad som sker i Gilead efter att den totalitära staten i slutet av förra säsongen tappade ansiktet, blir hon fåordig.

– Jag kan knappt säga något utan att hamna i trubbel.

Slå tillbaka

Moss uppger att hon inte ens får avslöja hur lång tid som passerat när den fjärde säsongen inleds.

– Men jag är väldigt glad över att få spela June igen. Hon tillhör en av mina favoritfigurer. Hennes styrka är väldigt inspirerande för mig.

När hon ser att svaret bedöms som alltför svepande, skrattar hon kort.

– Okej, då. Vi har nått en punkt där vi är redo för motstånd och för henne att bli en ledare. Personligen vill jag se henne slå tillbaka. Vill inte du?

Kampen är något hon tycker är självklart – också utanför jobbet.

– Jag uppfostrades till att tro på mig själv. Jag fick tidigt höra att min röst är viktig och lika relevant som någon annans. Jag gissar att jag är bra på att slå tillbaka om det skulle behövas. Jag är inte fysiskt stark, men det är inte June eller, och hon har ju klarat sig bra.

På frågan vad hon tycker är viktigast att slåss för kommer svaret snabbt.

– Våra rättigheter trampas på och vi befinner oss i ett utsatt läge. Vi har mycket kvar att göra. Men så länge vi kan hålla igång konversationen, behålla rätten att protestera och göra våra åsikter hörda kan vi förhoppningsvis ta oss tillbaka dit vi var eller till och med göra det bättre.

Hon kastar en blick mot fönstret och världen utanför.

– Samhället befinner sig i samma läge som June och Gilead gör. Det är verkligen dags att ta det på allvar.