Mogenpopfestival som hittat helt rätt
Håkan Steen om Stockholm Music & Arts
Stockholm Music & Arts går från klarhet till klarhet.
Med årets program hittar mogenpopfestivalen rätt på allvar.
När legendariska Stockholm Jazz Festival lämnade Skeppsholmen såg bokningsbolaget Luger en möjlighet att skapa en ny sorts festival.
Bakom Moderna Museet, med Sommarstockholm som bedövande vacker backdrop, föddes för två år sedan Stockholm Music & Arts. Ett mognare Way Out West, en vaknare och mer vidsynt festivalversion av tidningen Mojo. Dessutom med den lovvärda ambitionen att gifta ihop musik och konst.
Den sortens festivaler har funnits länge i England och USA men var något nytt i Sverige. Med sin tredje upplaga, som börjar i dag, känns det som att Stockholm Music & Arts verkligen har funnit sin form.
Programmet har en utsökt tonträff i skarven mellan kredd och bredd. Goldfrapps coola glampop, Sean Kutis magnifika afrosväng, Sumies magnetiska minimalism, Richard Thompsons klassiska folkrockgitarrer, The Magic Numbers som plötsligt åter känns glödheta med nya kanonsingeln ”Shot in the dark”, det exklusiva ”Jills veranda”-paketet ...
Jag vill se näst intill allt men ska jag plocka ut några absoluta måsten får det bli de här:
Peter LeMarc. Trollhättans blue eyed soul-kung gjorde en turné 1993 som av många ses som något av det bästa en svensk artist presterat live. Sedan fick han scenskräck och åkte inte ut igen förrän 2007, till lika stort jubel. Konserten på Stockholm Music & Arts är den första sedan dess och fler gig är inte planerade. Med andra ord: passa på.
Chrissie Hynde. Nya albumet ”Stockholm” är en genuin nytändning, fyllt av elegant fläktande gitarrpop som känns gjord för Skeppsholmen. Att vi dessutom kan räkna med en rejäl dos odödliga Pretenders-singlar gör förstås ingenting sämre.
Television. Jag brukar säga att ”Marquee moon” från 1977 är en av världens två bästa skivor någonsin. I kväll spelar New York-legendarna debutalbumet i sin helhet. Tom Verlaine har sedan några år tillbaka inte längre Richard Lloyd att tvinna sina säregna melodier med men ersättaren Jimmy Rip är en lika cool katt från samma värld så det är upplagt för tidlös gitarrkonst även i kväll.
Neil Young & Crazy Horse? Goes without saying. De har inte varit i Stockholm sedan Globen 2001. Betyg av mig då? Fem plus.