Varken Ingrosso eller norskt fiolgyckel rår på Cypern

Markus Larsson

LISSABON. Och så var det bara 26 bidrag kvar.

Finalen kan bli en sevärd kattfajt mellan Sverige och Norge.

Men Rybak och Ingrosso rubbar inte Cypern.

Alla som hoppas på ett nytt guld för Sverige kan sluta med det.

I så fall gör Jesus från Nasaret comeback i ”Let’s dance” nästa helg, stoppar ner en oblat i brallan på Tony Irving och dansar en rumba med Jon Henrik Fjällgren.

Det kan naturligtvis hända, men det känns som en chansboll.

Visst kan Benjamin Ingrosso fixa en fin placering i kväll.

Han har både den bästa poplåten – produktionen ligger ungefär ett decennium före de flesta andra deltagare i finalen – och snyggaste numret.
Men proffsjobbet är också en popvideo, på gott och ont.

Där Sverige som vanligt i det här sammanhanget tecknar med väldoppad gåspenna använder konkurrenterna betydligt större och kladdigare penslar.

Ja, vissa av dem målar med musköter och luftvärnskanoner.

Vem bryr sig om kunniga musikreferenser till franska houseduon Daft Punk och den kanadensiska r’n’b-stjärnan The Weeknd när man kan titta på ett israeliskt gabba gabba kluck?

Risken finns alltid att Ingrosso uppfattas som kalkylerad och kall och faller igenom.

Rättvist? Inte alls.

Men det finns gott om unga män med välstrukna luggar att titta på i kväll.

Det har varit betydligt roligare att följa spelbolagens stressiga spådomar inför finalen än artisternas generalrepetitioner.

I vanliga fall brukar oddsen handla om siffror. Men i Lissabon har verksamheten påmint om bungyjump. Bidragens odds har timme för timme åkt upp eller ner och tillbaka igen i rasande fart.

Spelbolagen har med andra ord varit lika vilse som halshuggna höns.

Ingen vet hur det slutar.

Det beror på att finalen saknar tydliga och självklara fenomen som kan gå in och ställa skåpet, tömma källaren och rensa vinden.

Mycket lite tyder på att tittarna får uppleva samma utklassning som Portugals Salvador Sobral stod för i fjol.

Varningslamporna blinkar dock röda för alla muzakballader som rakar sig hos samma musikaliska barberare som Ed Sheeran.

Både Irland och Tyskland ställer upp med sådana lättviktiga smygare som kan överraska och gå långt.

Däremot blir det intressant att se vem som tar hem det lilla skandinaviska lokalderbyt.

Norge eller Sverige? Fiolen eller led-skärmen? Tävlingens gladaste luftgitarr eller ett duvknyck med huvudet?

Tror att Alexander Rybaks outhärdliga funkgyckel har ett visst försprång i det fallet, i alla fall hos folket. Hooken i ”That’s how you write a song” är säkert lika effektiv som läppsalva i längdskidor.

Eller kommer Danmark att sno konfekten med sin kramgoa vikingamusikal?

Vad alla kämpar om? I bästa fall platser mellan fyra och åtta.

Alla tre plus Finland får nog bara sitta och vinka med små flaggor åt bidragen i den absoluta toppen.

Ett av dem har legat i toppen på alla mätningar sedan andra semifinalen – Cypern.

Om medlemsländerna i EBU vill ha en sommarhit som bygger på ”yeah” och ”yeah” och ”fire” vinner Eleni Foureira.