På havet mellan Stockholm och Åbo kan ingen höra dig skrika
Markus Larsson om sin syn på nöjesvärlden – varje söndag
I morgon har Stephen King-serien ”11.22.63” premiär på tv-kanalen Fox.
Därför känns det extra angeläget att prata om Mats Strandbergs lysande skräckroman ”Färjan”.
Jag har aldrig åkt finlandsfärja.
Det närmaste jag kommit är genom att öppna en pocketbok och stiga på fartyget Baltic Charisma i ”Färjan”.
Med uppenbar och stor förtjusning placerar författaren Mats Strandberg läsaren i ett inferno på Östersjön. Det dröjer inte längre förrän korridorerna, karaokebaren, bildäck och hytterna badar i blod, tarmar och tänder.
Romanen är väldigt filmisk. Läsningen känns som att sitta och titta på en skräckfilm där regissören blandat persongalleriet från svenska tv-serien ”Rederiet” med den gastkramande klaustrofobin i filmen ”Alien”. Tydligen kan ingen höra dig skrika mitt på havet mellan Stockholm och Åbo heller.
Mats Strandberg slog igenom med de ockulta ungdomsböckerna om Engelsfors, en trilogi som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Första delen ”Cirkeln” filmatiserades och gick upp på bio i fjol. I en rimligare värld skulle den ha blivit en succé.
Mats Strandberg har ofta och öppet uttryckt sin beundran och kärlek för Stephen King. Men det är sällan som inspirationen från den amerikanske skräckmästaren förvaltas lika bra.
Det beror i första hand inte på förmågan att uppfinna skräck mitt i vår mest obetydliga och gråa vardag. Inte på chockeffekternas fantasirikedom heller, för den delen. Eller på skickligheten att skriva så att man till slut sätter på sig träningsskorna och springer genom texten i rasande tempo med blodsmak i munnen.
Bra skräck handlar snarare om klass. Precis som Stephen King har Strandberg en djup förståelse och empati för utsatta och kantstötta människor.
Barn, ungdomar, kvinnor, människor utan status och makt har alltid de starkaste rösterna i romanerna. När samma människor utsätts för våldsamma hot av olika väsen får skräcken ett helt annat liv. Berättelserna blir som en morbid spegelbild av vår orättvisa värld, där den rika minoriteten genom politik och pengar utsätter den fattiga och svaga majoriteten för patriarkala och systematiska övergrepp.
En annan gemensam nämnare och ingrediens i skräckgenren är drogmissbruk, en hotfull och underliggande närvaro hos både Strandberg och King. Den som läser ”Färjan” får antagligen ingen lust att ta en bläcka efter alla sjaviga scener där fartygets resenärer beter sig som idioter och nästan super sig blinda.
Av alla karaktärer stannar kanske den alkoholiserade och ömklige pappan Mårten kvar längst. Hans melankoli och dess följder är skrämmande på riktigt.
Alkoholism är även den mest destruktiva kraften bakom många av Stephen Kings mest älskade romaner. I ”11.22.63” hittar huvudpersonen en tidsportal i en diner. Han får chansen att åka tillbaka i tiden och stoppa mordet på presidenten John F Kennedy. Titeln är datumet när Kennedy sköts i Dallas, den 22 november 1963.
Men även i ”11.22.63” gör ett brutalt sidospår om en våldsam pappa och hans familj det otäckaste intrycket. Pappan sitter till slut och dricker bort allt förstånd. Han hatar att frun tänker lämna honom. Det får inte ske, aldrig i helvete.
Han tänker söka upp henne och barnen. Tvivla inte på det, era svin. Ni ska få se. Men först tänker han hämta en slägga.
Markus topp 3
1”The people vs OJ Simpson: American crime story” (tv-serie, SVT)
När serien avslutades i USA kallade Time Magazine den för ett modernt mästerverk. Time kan mycket väl ha rätt. Sarah Paulson är fenomenal rakt igenom i rollen som åklagaren Marcia Clark. Det händer mer i hennes blick och ansikte än under tre säsonger av ”Game of thrones”.
2 ”A sailor’s guide to earth” (kommande album, Sturgill Simpson)
Förutom ett par spår — ett bländande konceptalbum av ett av de finaste namnen inom modern country. Precis som D’Angelo och Kendrick Lamar hämtar Sturgill idéer från det sena 60-talets och tidiga 70-talets soul för att berätta om sig själv i dag. Den amerikanska countrymusiken har över huvud taget inte varit lika bra nu på decennier.
3 ”The hope six demolition project” (kommande album, PJ Harvey)
PJ Harvey tar inga enkla vägar. Hon skrev musiken på resor till Kosovo, Afghanistan och Washington DC och gjorde en konstinstallation av inspelningarna genom att göra dem inför publik i Somerset House i London. Gospel och jazz och blues och gitarrlarm och en vevlira brygger tillsammans upp smått beroendeframkallande kakofonier.