Makten är den röda tråden i Mattias Anderssons ”Sommar”
Publicerad 2023-08-18
Han är en av kultursveriges mäktigaste.
Och Mattias Anderssons välformulerade ”Sommar” handlar till stor del om just makt.
I särskilt en fråga bränner det till.
Mattias Andersson är konstnärlig ledare för Dramaten sedan 2019. Han har många kulturarbetares försörjning och karriärer i sina händer och har möjlighet att tända stjärnor, något han är högst medveten om:
”Jag har väldigt stor makt i teater- och kultur-Sverige. Åtminstone till mitt kontrakt går ut 2027.”
Ämnet makt är en röd tråd i dramatikern och regissören Mattias Anderssons intressanta och välformulerade “Sommar”. Men även pressen som positionen innebär. Han skildrar rädslan för att “få åka ut med huvudet före” – och kopplar det bland annat till den dramatiska perioden när han tillträdde på Dramaten, men tyvärr bara med några få ord.
Makt handlar också om representation, vilka som får synas och höras. Vems världsbild som får styra. Han påpekar att det inte direkt skadat att heta Andersson och vara en vit man i sprången på karriärstrappan. Men Dramatenchefen önskar en bredd av röster. Lyssna bara på den här programförklaringen, den går inte av för hackor:
“Min vilja med Dramaten handlar om flerstämmighet, polyfoni, att ständigt ompröva vad teaterkonst kan vara, försöka ge många olika röster och kroppar från skiftande sociala och geografiska positioner och identiteter möjlighet att förverkliga scenkonstföreställningar i skiftande tonlägen och färger.”
Mattias Andersson lyfter frågor om klass och segregation, vilka grupper som åsidosätts, som kommenteras men inte får komma till tals.
Han tar upp kulturkriget, som rasar i länder som Polen, Ungern och på Balkan, där kollegor fått känna av hur starka nationalistiska krafter försöker omforma kulturlandskapet och diktera vem som ska få synas och höras. Och som ibland gör obehagliga avtryck även i Sverige. Han beskriver hur en “helt oförarglig guidad tur för barn” på Dramaten blev måltavla för hat och hot för att den utfördes av män i kvinnokläder.
Här bränner, eller snarare isar, det till.
I nuläget är inte det “polyfona projektet” hotat, konstaterar Dramatenchefen, men kommer det politiska påtryckningar så lämnar han “med kall hand över uppdraget till någon bättre lämpad. Det finns säkert andra som hellre dansar den dansen.”
Men, måste jag invända här, så enkelt tänker du väl inte ge upp?