Sopranos firar 25-årsjubileum med exalterande bonusmaterial
Bjurman: Bortklippta Soparnos-scenerna orsakar extas
NEW YORK. ”The Sopranos” fyller 25 år – och HBO späckar sin sajt full med bortklippta scener.
För oss som fortfarande inte rest oss från bordet på Artie Buccos Nuovo Vesuvio är det nästan som att hitta ett tidigare okänt Dylan-album från 1966.
Hur absurt det än ter sig har det plötsligt gått 25 år sedan det var 1999 och under detta nittonhundratalets sista skälvande årtal klev Tony Soprano in på Doctor Melfis mottagning för första gången.
HBO – eller Max, som kanalen helt beige heter nu – passar givetvis på att fira tidernas triumf och laddar åtminstone sin amerikanska sajt med massor av jubileumsmaterial, inklusive en rejäl bukett bortklippta scener.
Den sortens bonus-godis har kanalen varit extremt sparsmakad med tidigare, så jag kastar mig över klippen och upplever samma slags rus som jag föreställer mig att jag skulle göra om jag plötsligt kom över ett hemligt, outgivet album inspelat under någon helig favoritartists storhetstid.
Inte för att de korta sekvenserna löser några gåtor – Valerys öde i Pine Barrens-skogarna förblir okänt… – eller på något annat sätt bidrar till ökade insikter av något slag. Det går att förstå varför merparten av dem sorterades bort. Men ändå. Bara att se de här karaktärerna i nya miljöer och/eller situationer är en omtumlande kick för mig.
Men så råkar jag också ha en bindning till denna tv-serie som liknar den bindning fanatiska fotbollssupportrar har till sina lag. Trots att det nu också gått 17 år sedan Tony tuggade i sig sin sista lökring på Holsten’s är jag fortfarande besatt av New Jersey-sagan många betraktar som tv-dramatikens motsvarighet till Beatles och ser ständigt om alla avsnitt. Inte för våldet och maffiaromantiken, det handlar mer om att det alltjämt förhöjer själva livskänslan att vistas i det fängslande universum showrunnern David Chase skapade där ute.
Många uppfattar det som lätt excentriskt och undrar varför jag tittar på något jag redan sett så många gånger, men det tycker jag är som att fråga varför jag lyssnar på låtar jag redan hört tidigare. Det som är bra ska givetvis avnjutas om och och om igen.
Dessbättre delar jag min böjelse med ett antal andra kufar och efter den här oväntade presenten blir jag så till mig att jag bjuder in några av dem för en ny roadtrip ut till den där garageuppfarten i North Caldwell och där ska vi fira vårt eget 25-årsjubileum.
ORSAKER TILL EXTAS
•Jamie xx – It’s so good (Singel)
– Årets första banger.
•The holdovers (Film)
– Lova att du går och ser den nu när den gått upp i Sverige.
•Ainbusk – Älska mej (Klassiker)
– Fina Marie…tack för allt.