’Otroligt häftigt - och läskigt’

Kristin Lundell

Jill Johnson tillbaka i Nashville och spelar på ett fängelse när succéserien drar igång på nytt

I tjugo år har Jill Johnson, 42, krigat för att tvätta bort countrygenrens ­töntstämpel.

Med ”Jills veranda”, som i kväll drar igång sin andra säsong i SVT, har hon kommit en bit närmare målet.

– Om det var en stark motvind innan så är det kanske inte medvind nu. Men det är åtminstone vindstilla.

Den första säsongen av ”Jills veranda” blev en ­succé. Lite oväntat kanske. För inte låter väl ett program som kretsar kring countrymusik – tillsammans med artister som i många fall var så publikt okända att inte ens programmets värdinna kände till dem – som en självklar vinnare. När tv-priset Kristallen delades ut tidigare i år knep dock ”Jills veranda” statyetterna för både Årets reality och Årets kvinnliga programledare. Kanske har det också gjort skillnad på svenskarnas inställning till countrygenren – något som Jill Johnson länge har arbetat för.

– Om det var en stark motvind innan så är det kanske inte medvind nu. Men det är åtminstone vindstilla. Det finns luft och utrymme att prata om country med ­respekt. De förutfattade meningarna om att det skulle vara en banal genre har ramlat av vagnen.

”Varma och generösa”

Jill Johnson var 26 när hon kom till countryns högborg - Nashville i Tennessee - för första gången. Sedan dess har det blivit många vändor över Atlanten. Innan hon fick familj för elva år sedan brukade hon stanna några veckor åt gången – nu blir resorna inte längre än tio dagar i stöpet. Nashville är den enda plats i USA som Jill Johnson trivs på.

– Jag känner mig ­automatiskt hemma där. Det handlar om musiken. Det finns ett ­sådant överflöd av den där. På flygplatsen – redan innan väskutlämningen – sitter en trubadur och välkomnar en. Men det handlar också om människorna där. De är väldigt varma och ­generösa. Annars känner jag mig inte alls hemma i USA som land.

Varför inte då?

– Därför att det inte är ­lagom. Jag är lagom. Jag älskar lagom.

Ny erfarenhet

En av de saker som ingår i framgångs­receptet för ”Jills ­veranda” är att det tydligt märks hur berörda gästerna är av staden Nash­ville. De landar mitt i en miljö som osar av countryhistoria. Det är decennier av musik­drömmar som uppfyllts och krossats på samma plats. Efter alla sina ­resor rör sig Jill Johnson i dag som hemma i staden men också hon fick vara med om en ny erfarenhet i årets säsong.

Tillsammans med Joel Alme besökte hon ett av Nashvilles fängelser för att spela en låt för internerna. En av de saker som står på den allmänna att-­göra-listan för en countryartist kan nu bockas av.

– Att uppträda i ett fängelse är ju något som många vill göra i sin karriär. Det var otroligt häftigt samtidigt som det också var läskigt. Precis innan jag slog igenom så jobbade jag i tre år som vakt på arresten i Ängelholm så för mig var det också intressant att se hur det såg ut i ett amerikanskt fängelse.

”Det är mer intimt”

Var det stor skillnad mellan att spela i ett fängelse och gå upp på scen i en mellanstor svensk stad?

– Min uppgift är ju densamma – att beröra. Men det är både enklare och svårare i ett fängelse. Det är mer ­intimt och lätt att fånga uppmärksamheten där. Men samtidigt så vet jag ju ingenting om dessa männi­skor. Varför de sitter där?

Det måste väl vara bra med en publik som är ­inlåst och inte kan gå ­därifrån.

– Det märktes att det gav dem något. Det var en speciell energi i rummet. Jag hoppas att jag får komma tillbaka och göra en hel konsert. Jag fick mer­smak.

Jill Johnson om …

… var hon ställt Kristallen för ”årets kvinnliga programledare” som hon vann förra året.

– Min Kristall står faktiskt på EyeWorks (produktionsbolaget som gör ”Jills Veranda”) kontor. Vi råkade ta fel så att jag fick deras. Men den som jag fick med mig har jag precis flyttat till min studio. Den stod hemma förut. Min yngsta dotter tyckte att det var lite Elsa i ”Frost” över den.

… hon har någon favoritgäst från årets ­säsong av ”Jills veranda”.

– Jag kan inte välja. Alla kommer ju med sina skatter. Jag har aldrig skrattat så mycket som med Veronica Maggio. Hon var så himla rolig. ­Joel Alme sa så otroligt kloka saker som jag tog till mig hela tiden och Annika Norlin eldade igång feministiska frågor. Det här är ett program som växer även för mig.

… skillnaden mellan Borås och Nashville.

– Det är ett enormt steg mellan Borås och Nashville. Jag känner mig dessutom alltid overdressed där borta. Man klär inte upp sig i Nashville utan går på restau­rang i shorts och jumpa­skor. Men jag har inte svårt att acklimatisera mig tillbaks. Så fort man kliver in genom dörren och hör ordet ”mamma” är jag snabbt tillbaka igen.