Claes Månsson: Att vi inte haft förhållanden med varandra underlättar
Lorry-gänget återförenas i tv-serien ”Äntligen!”
Uppdaterad 2023-03-03 | Publicerad 2022-12-23
Det är bland det största som händer i den svenska tv-världen i år:
Lorry-gänget återförenas i en ny tv-serie, som visas fyra kvällar på raken med start på juldagen.
– Gänget vi spelar är ett gammalt kompisgäng. Det har vi också varit i 40 år eller vad fan det är, så det är klart lite pr får SVT gratis på det sättet, säger Claes Månsson.
Det finns några klassiska humorkonstellationer. Hasseåtage, förstås, som satte tonen med sina filmer och revyer. Killinggänget och, under senare år, Grotesco-gänget. Och så Lorry-gänget.
Tv-serien ”Lorry” hade premiär 19 oktober 1989. Vass och mycket politiskt inkorrekt humor. Åtskilliga anmälningar till radionämnden. En del inslag hade sannolikt väckt ännu mer ramaskri i dagens mer politiskt korrekta klimat. Det blev fyra framgångsrika säsonger. En krogshow och en revy. Två långfilmer.
Några skådespelare kom och gick under säsongerna. De som nu har återförenats för tv-serien ”Äntligen!” är Peter Dalle, Lena Endre, Claes Månsson, Suzanne Reuter, Ulla Skoog och Johan Ulveson.
– Det här är ju startkonstellationen, så det är roligt, säger Ulla Skoog.
”Minst en gång om året har vi försökt träffas”
Under SVT:s intervjudag inför tv-serien träffar jag henne, Johan Ulveson, Claes Månsson och regissören Martin Persson, som bland annat har jobbat med Filip & Fredriks första tv-serier och under senare år gjort många avsnitt av ”Bonusfamiljen”.
Peter Dalle och Lena Endre var sjuka den här dagen och Suzanne Reuter pratar inte med Aftonbladet på grund av en, som hon tycker, felaktig rubrik för åratal sedan.
Hur mycket kontakt har ni haft med varandra genom åren?
– Jag har haft kontakt med alla. Peter och jag gick scenskolan ihop, vi har den längsta historien. Lena gick också där, fast två år efter oss. Henne har jag sedan träffat när jag var på Dramaten. Johan och jag hade barn i samma ålder, då umgicks vi och hade middagar ihop, säger Claes.
– Jag har i alla år haft kontakt med Peter, minst en gång om året har vi försökt träffas, på hans eller mitt lantställe. Under senare år har det annars varit väldigt sporadiskt, inte så att vi undvikit varandra, men… det blir ofta så att de man just då jobbar med, det blir det sociala livet, man kan bli väldigt bundis i några månader, säger Johan.
– Fast nu när vi träffats igen, känns det ju som att man bara tar vid där det slutade, säger han.
– Johan och jag hade en tid innan ”Lorry” då vi umgicks mycket, det tyckte jag mycket om, säger Ulla.
– Vi gjorde en liten show på Mosebacke i Stockholm som hette ”En liten pinne”, skriven av Carsten Palmaer, säger Johan.
”Det där lät ju intimt”
– När vi nu träffades igen, var det precis som förr, nu vill man ha mer av det, fast nu är ju Johan gift, säger Ulla – och är tyst ett tag, innan hon fortsätter:
– Det där lät ju intimt… så var det aldrig.
Johan bara skrattar.
– Vi pratade ju ofta i telefon, fan vad vi gjorde det, det var bara med dig, för jag är inte så förtjust att prata i telefon.
Peter Dalle spelar Nobelpristagare
Komediserien de har gjort tillsammans heter ”Äntligen!” och har en förlaga, den israeliska romanen och tv-serien ”Stockholm” av Noa Yedlin.
Att den heter så i original, beror på att historien kretsar kring Nobelpriset. I den svenska versionen handlar det om att Jacob Widman (Peter Dalle) är årets Nobelpristagare i ekonomi. Det finns bara ett problem: han är död.
Som ett kvitto på deras vänskap, försöker kompisgänget få omvärlden att tro att han lever, så han ska kunna få sitt pris och på det sättet bli ”odödlig”.
Han som man kan säga var Lorry-gängets ”motor”, Peter Dalle – han skrev nästan alla manus, tog över regin efter Kjell Sundvall inför den fjärde säsongen och gjorde de två långfilmerna – är alltså i princip död i alla fyra avsnitten av ”Äntligen!” (det finns några återblickar också).
Gav regi – som död
Vad tyckte han om det?
– Jag tror inte han var jätteförtjust i det, man vill ju vara med och lira, säger Johan.
– Vi skrattade med Peter åt det. Sedan låg han ju i sängen, som död, och gav regianvisningar i mungipan, säger Ulla.
Hon spelar Kerstin, som haft ett förhållande med den avlidne Jacob i flera år, trots att han även haft många andra kvinnor.
– Jag tycker ganska mycket om henne. Men hon har fastnat i det gamla för att det är bekvämt, hon borde ha lämnat honom för länge sedan, säger Ulla.
– Min och Ullas rollfigurer är motpoler. Peder är långt från ungdomens optimism och radikalism. Kerstin har stannat kvar i den världen, medan han har blivit rik och nu när han en dröm om att få ägna sig åt att skriva böcker, säger Johan.
– Conny som jag spelar är en lite försynt man som bara har kämpat på. Han har hela livet blivit jämförd med Jacob, stått i skuggan av honom, men inte lidit så mycket av det, inte blivit bitter och avundsjuk. Han har försonat sig med att hans forskning inte blivit lika poplär. En fin man, säger Claes.
”Dröjde två år innan de hörde av sig”
Hur gick det till när just hela Lorry-gänget fick rollerna i ”Äntligen!”?
– Det är skrivet för människor i 70-årsåldern som har en gemensam historia. Då får man det gratis med oss, vi har ju vår historia. Jag tror det råkade vara jag som de presenterade idén för först. Jag fick läsa synopsis, det var skitbra, sedan tänkte jag att ”det blir väl inget”, för det dröjde två år innan de hörde av sig igen, säger Johan.
Regissören Martin Persson, nu 47 år, var i tidiga tonåren när ”Lorry” visades på SVT.
– Då älskade man det. Hela familjen uppskattade det mycket.
Det första jag frågade Suzanne var: Är ni sams?
När han fick förfrågan om att regissera, var det redan klart att hela Lorry-gänget skulle vara med. Just då höll han på med ett regelbundet återkommande jobb; att regissera Icas reklamfilmer, där Suzanne Reuter har en återkommande stor roll.
– Det första jag frågade Suzanne var: Är ni sams? Det hade varit skitjobbigt annars. Man vet ju hur det kan vara med gamla rockgrupper som återförenas, säger Martin.
– Tjejerna och killarna i Lorry-gänget… vi har ju inte heller haft några förhållanden med varandra, det underlättar ju, säger Claes.
– De är 20-25 år äldre än jag, har lika många års längre erfarenhet, är ett sammansvetsat gäng, det är klart det gjorde mig lite nervös. Men det var aldrig några problem, säger Martin.
– Det har gått väldigt smidigt. Man kan ibland ha olika åsikter, men det har aldrig blivit bråk. Det är inte som i Beatles-dokumentären ”Get back”, där George Harrison (1943-2001) åker hem och de får locka tillbaka honom efter fem dagar. Min fru har sagt att varje dag när jag kom hem, var det med ett enda stort leende, säger Claes.
Inte ett nytt ”Lorry”
Hur tror ni folks förväntningar på tv-serien ser ut?
– Det är ju inte ”Lorry”, så hoppas det inte blir något förväntningstrassel i det, säger Martin.
– Jag tänker att det är så länge sedan ”Lorry” gick. Jag tror man tar emot det för vad det är, säger Johan.
Ulla skämtar med Johan om att han, som en del av kultureliten, inte riktigt förstår, och säger:
– Jag pratar med vanligt folk. När man åker taxi och så… då säger de: Nu ska det bli ”Lorry” igen! Att förväntningarna blivit så… man får väl skylla sig själva när man valt den här kombinationen av skådespelare.
FAKTA: Det här är Lorry-gänget
Originaluppsättningen av ”Lorry” bestod av:
Peter Dalle, Lena Endre, Claes Månsson, Ulla Skoog, Johan Ulveson.
Stefan Sauk var också med, i egna sketcher som ”Tillfälligt avbrott”.
Andra skådespelare som sedan varit med är Gunilla Röör och Gunnel Fred.
Manusförfattare var främst Peter Dalle, men även Carsten Palmaer, Sven Hugo Persson och Rolf Börjlind. Kjell Sundvall regisserade säsong 1-3, Peter Dalle den fjärde.
FAKTA: Det här är ”Äntligen!”
Regi: Martin Persson.
Manus: Jonna Bolin-Cullberg, Lisa Östberg.
I andra roller än Lorry-gänget medverkar bland annat Peter Gardiner, Lars Väringer, Irene Lindh, Michelle Meadows, Malin Mases Arvidsson och Ing-Marie Carlsson.