William Spetz: ”Jättenervös att ingen ska komma”

Andreas Hansson

Hyllar sin döda mormor med show

Mormor Ulla dog i hans famn.

I höst hyllar han henne med en teatershow för att ta farväl av henne.

– Jag är jättenervös att ingen ska komma, säger William Spetz.

Hon var hans bästa vän i hela världen.

När William Spetz, 19, mormor Ulla dog i hans famn på sjukhuset i Umeå i januari förra året försvann hans tredje förälder, som han själv uttrycker saken.

I höst gör han en scenshow som blir en kärlekshyllning till deras relation.

– Hon är fortfarande så starkt närvarande i mitt liv. Hon fick diagnosen kol precis när hon skulle bli pensionär och skulle fylla 72 när hon somnade in.

Trots att sjukdomen fick henne att tyna bort slocknade aldrig hennes gnista.

– Från 2010 till 2015 var det illa. Hon var en så självständig 40-talistkvinna men tappade orken. Vid varje ansträngning får man ett astmaanfall i princip. När hon, som vanligtvis var så aktiv, tvingades isolera sig i sin soffa och inte kunde laga mat så tappade hon visserligen en del av sig själv, men gnistan fanns kvar till den sista dagen. Vi kunde ändå sitta bredvid varandra, skämta och skratta tills vi grät. Jag vill visa folk hur stark hon var.

”Blev fri när hon gick bort”

Under sin sista dag sov hon fridfullt.

– Även om döden är så smärtsam och fylld av en sådan sorg tror jag att mormor blev fri när hon gick bort. Sjukdomen hade dragit ner henne så länge.

”Mormor, jag vet att du är i himlen, men har du en timme?” på Scalateatern blir en imaginär sista dag där han och hans mormor byter livserfarenheter inför avskedet. Förutom sig själv spelar William Spetz även sidokaraktärerna negativa Sofia och högpresterande Lisa.

– Jag har märkt att jag nästan bara har kvinnliga karaktärer. Jag har haft så mycket tjejkompisar hela mitt liv och har så mycket kvinnor omkring mig, så det ligger väl bara närmare på något sätt. Den enda manliga karaktären jag har är Peter och han är är sexist.

Är tjejer och killar så olika egentligen då?

– Nej, det tror jag inte, det är mitt personliga förhållande... människa som människa. Karaktärerna ska ju vara personer, inte kön.

Om man skriver om sig själv kanske man kan byta kön på figurer för att inte göra det lika uppenbart?

– Jag vet inte, kanske har jag tänkt så undermedvetet. Jag tror allt handlar om hur man gör det, hur jag spelar Lisa. Jag kommer driva med förväntningarna som läggs på henne, snarare än att driva med henne.

Vill få publiken att känna också

Trots en vårförkylning bubblar han av endorfiner av att äntligen få prata om föreställningen, hans första teaterföreställning där han breddar sin sida från enbart komik.

– Jag vill att publiken ska gå ifrån teatern och vara fylld av något, att ha fått känna. Sedan om det är skratt, sorg eller bara en väckt tanke, det kan jag inte ta ansvar för. Jag har något att berätta, hur man tar emot det är upp till var och en.

Hur lätt är det att få din unga publik till teatern?

– Jag är jättenervös att ingen ska komma. I förrgår kunde jag inte sova för jag tänkte att ”ingen kommer att komma på det här”. Det är jättepirrigt.

I efterdyningarna av ”Melodifestivalen” skriver han nu klart det sista av manuset, sommaren vigs sedan åt repetitioner innan premiären 8 september.

– Detta är det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag kan vakna på natten och skriva ner ord i mobilen. När jag vaknar så tänker jag ”vad fan betyder det där”. Då har jag skrivit ”pinne”, ”eld”, ”mörker”.