Skavlans tokdumma fråga till Greta Thunberg

Finns rätt många frågor som man kan ställa till Greta Thunberg.

Men samtiden vore inte samtiden om inte Fredrik Skavlan hade undrat:

”Har det blivit någon shopping, Greta?”

Kom igen nu.

Frågan är så dum att den inte ska behöva ställas i en modern pratshow 2019.

En klimatmedveten person vet att just västvärldens vulgära shoppingvanor är en starkt bidragande orsak till klimatkrisen.

Det handlar inte bara om att varuproduktionen spyr ut koldioxid i vår biosfär.

Många varor kostar extremt mycket av något de flesta av oss tar för givet men som börjar att bli en bristvara: vatten.

Greta Thunberg

Ett par nya jeans förbrukar exempelvis 11 000 liter vatten. Det är ungefär vad en människa använder på tio år.

Greta Thunberg svarade lugnt:

”Nej, jag har shoppingstopp.”

Hon kunde ha lagt till ett ”duh”.

Men Fredrik Skavlan var inte klar. Med spelad ”bra för tv”-förvåning tryckte han på med ett hurtigt:

”Du är ingen stor shoppare?”

Åter igen: duh.

Och när inte det gick tog Skavlan sats en sista gång:

”Har pappa fått shoppa lite?”

Greta svarade lite trött att programledaren nog vet svaret på den frågan. Pappan har också köpstopp. Om hennes familj stöttar Greta Thunbergs klimatkamp vore de mentala kokosbollar om de samtidigt lyxhandlade onödiga saker i New York.

Fredrik Skavlan

I fredags hade ”Skavlan” annars en imponerande gästlista. Förutom Greta Thunberg intervjuade Fredrik Skavlan även den politiska aktivisten och amerikanska filmskaparen Michael Moore, kanadensiska psykologioprofessorn Steven Pinker samt Stormy Daniels, porrstjärnan och entreprenören som haft en affär med Donald Trump.

På papperet alldeles lysande, i praktiken ett rätt stort ”meh”. Som vanligt i ”Skavlan” missar eller ignorerar programledaren flera intressanta passningar som hade gjort avsnittet djupare, intressantare och roligare.

En längre diskussion mellan Pinker och Moore om faktumet att många saker som förbättrat världen skett i det tysta och utan demonstrationer hade exempelvis gett programmet en annan tyngd. I stället var Skavlan tvungen att gräva i vad Steven Pinker och frun Rebecca Newberger Goldstein, författare och filosofiprofessor, gör när de vilar sina uppenbart smarta hjärnor.

De kollar på Netflix, om någon undrade.

Det är lika frustrerande när Stormy Daniels, som minst sagt har haft en intim relation med personen i fråga, antyder att Donald Trump börjar bli dement. Den biten försvinner bort. Men att Daniels har märkt att talet och tankegångarna hos världens mäktigaste man har försämrats, vilket kan få farliga konsekvenser för hela världen, är givetvis inte lika skojigt som att hon har smiskat honom med en tidning med hans ansikte på omslaget.

Jag säger inte att redaktionen bakom ”Skavlan” ska vara ett torrt kulturprogram från 1986.

Att Fredrik Skavlan försöker lätta upp samtalen för att nå en större publik är inget fel i sig. Men balansen mellan det allvarliga, tramsiga och initierade kunde verkligen vara bättre. I dag, efter ungefär 7000 säsonger, borde ”Skavlan” ha ett rejält utrymme för att utmana tittarna mer och lägga ner mindre tid på att dumma ner sig.

Allt behöver inte hela tiden fluffas upp till kravlös underhållning. Med vissa gäster blir det bara tomt och banalt.

”Skavlan” verkar vara orolig för att folks koncentrationsförmåga är ytterst begränsad, vilket påminner om debatter i sociala medier där följande argument är populärt:

Sociala medier har inte försämrat vår koncentrationsförmåga, vi har däremot inte tid med tråkigt innehåll längre.

Må så vara.

Men blir vi klokare av det?