Daniel Johnston får man inte missa

I morgon spelar Ryan Adams för första gången i Stockholm med ett band i ryggen och jag borde egentligen tälta utanför Annexet redan nu.

Men jag ska inte gå. Sverigevännen Ryan lär komma tillbaka.

Mer osäkert är det med en aningen rundlagd 40-åring som dyrkar Beatles och tecknade superhjältar, sjunger om Frankenstein och det snälla spöket Casper och har en röst som närmast för tankarna till en bandspelare som går lite för fort.

Han heter Daniel Johnston, alla från Sonic Youth och Butthole Surfers till Johnny Depp älskar honom, i morgon gör han sin första Sverigespelning på Universitetet i Stockholm (den enda i Europa i vår) och det går faktiskt inte att missa.

Namnet klingar kanske inte omedelbart bekant men faktum är att rätt många av er har hört Daniel Johnstons musik. På fjolårsalbumet med A Camp gör nämligen Nina Persson en utmärkt tolkning av hans låt ”Walking the cow”.

Och hon är inte ensam. Folk som Beck, Pearl Jam och Wilco har alla givit sig på olika nummer ur Johnstons katalog.

Ett av hans största fans var Kurt Cobain, som ofta syntes iförd en Daniel Johnston-t shirt.

Johnston började spela in små kassetter hemma i Austin, Texas i början av 80-talet, kassetter som han gick runt på gatorna och gav bort till folk som ville ha.

Det ville allt fler, och trots (och till viss del kanske tyvärr tack vare) att han lidit av manodepression sedan tidiga tonår och under sin karriär tillbringat flera perioder på mentalkliniker, har kultryktet bara vuxit.

Vilket är lätt att förstå. Johnstons musik kombinerar lite av Jonathan Richmans blåögda trubadurglädje med Neil Youngs passionerade kärvhet och adderar popmelodier som John Lennon skulle varit stolta över.

Det är musik som kan växla drastiskt från det uppsluppet underhållande till det hjärtskärande sorgsna, som får väldigt mycket annan musik att kännas krystad och onödigt komplicerad.

En stor del av Daniel Johnstons katalog bara finns på kassett och hans få album har sällan haft ordentlig distribution i Europa, så det är inte helt lätt att få tag på musiken. Men senaste ”riktiga” plattan ”Rejected unknown” bör gå att hitta i bättre skivbutiker.

Börja med den, så ses vi längst fram i morgon.

Håkan Steen

Följ ämnen i artikeln