Detta år tillhörde jag dig, Veronica

Nöjesbladets julkort – 15 december

Jag tvivlade.

Det ska erkännas, Veronica. Jag tvivlade verkligen.

Kanske var det för att jag satte din före detta pojkvän Oskar Linnros på en musikalisk pedistal hög som Kebnekaise, jag tenderar att göra det. Och när det stod klart att denne Linnros inte skulle producera ditt tredje album, ”Satan i gatan”, uppföljare till den fantastiska ”Och vinnare är”, fylldes jag av tvivel.

Din första singel från det nya albumet, rockiga ”Jag kommer”, spädde bara på känslan. Var fanns svärtan? Var fanns de tidstypiskt träffande och upprivande texterna?

Dras mot fläkten

Var fanns den där maggioska bräckligheten? Balansen mellan sårbarhet och ett uppsträckt långfinger?

I slutet av april kom svaret i form årets kanske mest hyllade album.

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på det musikaliska hotet ”Satan i gatan”, hur många gånger jag förundrats över dubbeltydigheten i ”Alla mina låtar” eller hur många gånger jag känt för att sänka en vinare och röka under fläkten till festfanfaren ”Välkommen in”.

Men jag vet att det här året tillhörde jag dig, Veronica.

Och att jag absolut inte tvivlar längre.