Musikal

Gott om kul biroller i ”En värsting till syster”

Svängig soul i Philadelphia 1977

avJens Peterson

En värsting till syster
Chinateatern, Stockholm
Regi Anders Albien, med Gladys del Pilar, Suzanne Reuter, Kim Sulocki, Karl Dyall, Charlott Strandberg, Birgitta Rydberg, Ebba Irestad.

Nynnande nunnor och skurkar som raggar med soul.

Musikalen om sångerskan som gömmer sig undan gangsters i ett kloster är en snäll hyllning till att tro på varandra.

På China är det birollerna som får de bästa stunderna.

I filmen från 1992 spelade Whoopi Goldberg sångerskan som gömmer sig i San Francisco. På scen är det flyttat till Philadelphia 1977, och sångerna liknar den tidens Phillysoul men också ”Saturday night fever”.

Travolta-filmen som Kim Sulocki gör en hälsning till i ett av föreställningens bästa nummer. Han spelar den mjuke polisen Eddie som bestämmer att gömma artisten Deloris i ett nunnekloster. Inför rätttegången där hon ska vittna mot sin pojkvän Curtis (Karl Dyall) som hon sett mörda en man.

Abbedissan (Suzanne Reuter) tar motvilligt in den högljudda Deloris, eftersom klostret behöver pengar och hotas av försäljning. Nunnorna har en erbamlig kör, men med hjälp av Deloris får de soul och sväng och gör succé och... intrigen är som ett matinéäventyr för de yngre.

1 av 7 | Foto: Mats Backer
”En värsting till syster” på Chinateatern i Stockholm.

Gladys del Pilar och Suzanne Reuter klarar sig bra i de två stora rollerna, och första akten kommer till liv i sångnumren. Reuter är fortfarande obesegrad som bitchig boss, även om auktoriteten här söker stöd hos högre makt. Charlott Strandberg är ännu roligare som syrlig syster, och Birgitta Rydberg väldigt underhållande livsglad nunna som beundrar den livserfarna Deloris.

Ebba Irestad spelar den tyslåtna unga nunnan som till sist häver upp sin röst och då låter fantastisk.

Det gör även de tre underhuggarna till kriminella Curtis. Alexander Larsson, Klas Wiljergård och Fernando Fuentes har ett nummer om att förföra nunnor med imponerande Bee Gees-falsetter.

Här finns gott om skoj sidekicks.

Föreställningen har en seg start, en del missar, alla sjunger inte lika bra och en del låtar fäster inte. Men som helhet är det en sevärd musikal med generös scenografi och kostym och kul dansnummer. Höjdpunkterna lyfter och alla täcker upp för varandra.

Som en bra kör gör.

ARTIKELN HANDLAR OM