”Finns så många problem med Kristallen”

avAlex Hartelius

KRISTALLEN

Kristallen har mycket att jobba på.

Men som tv-sändning skåpade årets gala i alla fall ut den mer anrika Guldbaggen – som fick klockor över hela landet att stanna sist vi såg den

Det finns så många problem med tv-priset Kristallen, så många anledningar till att priset inte har den tyngd det borde – och de flesta klagomål har vevats i omgångar.

Kategorierna är, till exempel, svårt förvirrade överlag. Äpplen jämförs med päron, hela yrkeskårer förbises totalt, och det demokratiska alla-kanaler-ska-med-tänket som präglar nomineringarna är, verkligen, helt bisarrt. Tänk en Emmygala där man väljer att kvotera in CBS och ABC på ställen där de inte hör hemma, så att de inte ska bli svartsjuka på HBO och Netflix.

Nej, inte riktigt samma sak, jag vet. Men principen.

Populärt är också att påpeka att det hela bara är en enda stor tv-sänd branschfest.
Men med det sagt; årets gala var, faktiskt, en av de bättre vi har sett.

Netflix nästlade sig in på partyt som en frisk fläkt och vann två priser för utomordentliga ”Störst av allt”. Babben Larsson och David Sundin gjorde bra ifrån sig som programledare. ”Pruttomanen” som välte svensk gammel-tv när han gästade Aschberg i TV3 i början av 90-talet dök upp och fyllde en lika delar vulgär och nostalgisk funktion.

Presentatörerna bjöd till, och den ena programledaren efter den andra brast ut i sång (vissa så att säga hellre än bra, men ändå). Och ja, en hel del, eller i alla fall tillräckligt mycket, var helt enkelt ganska roligt. 

Och viktigt: Folk på plats hade roligt. 

1 av 8 | Foto: Jimmy Wixtröm
Hanna Ardéhn blev Årets kvinnliga skådespelare

Tacka fan för det när de är på firmafest och får dricka gratis, kanske ni tänker då. Men jämför då med årets Guldbaggegala, säger jag. Den firmafesten var sjukt tråkig. Så skitnödig, torr, lufsig och gnällig att hälften förslog.

Man undrade om någon i lokalen över huvud taget gillade film, eller om jobbet snarare var ett ohyggligt tungt ok att bära.

På Kristallen däremot, rådde det i alla fall ingen brist på glädje och kärlek till tv-mediet, och därför blev det en betydligt trevligare gala att titta på.

Visst finns det mycket för Kristallen att jobba på. Men jag tillbringar hellre två timmar med en munter och salongsberusad klubb för inbördes beundran än med folk som sitter och ser ut som att en gala bara är ännu en av prövningarna som livet har slängt mot dem.

ARTIKELN HANDLAR OM