Anna Sahlin om ”Squid game”: Svåraste mentala testet jag gjort

Prissumma på nästan 50 miljoner kronor • ”Masspsykoser”

Annie Månsson

Sahlene är den enda svenska deltagaren i Netflix nya storsatsning ”Squid game: The challenge”.

Nu avslöjar hon hur lång tid det tog att genomföra utmaningarna – samt vad som var tuffast i spelet.

– Det är faktiskt det svåraste mentala testet jag någonsin gjort, säger hon i ”Morgonpasset i P3”.

Allt började med att Anna Sahlin, mer känd under artistnamnet Sahlene och som Anna i ”Alla vi barn i Bullerbyn”, fick ett meddelande från en främmande person på Instagram.

Först trodde hon att det var någon ”youtuber som ville spela in något” och ignorerade det.

Men när Anna sedan berättade vad som stod för sin skrek han rakt ut: ”Mamma du måste söka”, berättar hon i ”Morgonpasset i P3”.

Tog sex timmar att ta sig i mål

Av 90 000 sökande blev Anna en av 456 deltagare i vad som sägs vara den största realityserien någonsin.

– Det är någonting som jag över huvud taget aldrig har upplevt innan och troligtvis aldrig kommer att uppleva igen, säger hon i avsnittet.

Anna berättar att den första utmaningen som deltagarna ställdes inför, även var den tuffaste.

Utmaningen som i serien heter ”rött ljus, grönt ljus” går ut på att deltagarna ska ta sig över en spelplan, men man får bara röra sig under tiden en gigantisk docka kollar bort.

– Den stora utmaningen var verkligen att i varje ”freeze” så stod vi runt en halvtimme till 40 minuter, så jag kom in i mål efter ungefär fem-sex timmar och de som avslutade sist kom in efter kanske 8 timmar och just att vi måste stå blickstilla hela tiden i kyla. Det är faktiskt det svåraste mentala testet jag någonsin gjort, säger hon i ”Morgonpasset”.

helskärm

”Blev lite masspsykoser”

Den som vinner hela serien lämnar även med 4,56 miljoner dollar – vilket motsvarar över 47 miljoner kronor.

Men Anna menar att pengarna inte var det viktigaste för henne, även om hon upplevde att andra deltagare påverkades av att så mycket stod på spel.

Något som tittaren inte får se under seriens gång, är att deltagarna hade rejält med dötid mellan inspelningarna.

– De dagar vi inte hade tävlingar så var det väldigt roligt att se vad folk gör i tristess, det blev lite masspsykoser. Plötsligt började någon gå fram och tillbaka över hela golvet - plötsligt går alla fram och tillbaka, säger hon.