”Ingen berörde mer än Aretha”

Foto: AP TT NYHETSBYRÅN
Aretha Franklin.

BORLÄNGE. En värld utan Aretha Franklin?

Nej, så här kan vi bara inte ha det.

Jag hade hoppats hinna publicera denna spalt innan det oundvikliga slutet de varslade världen om från Detroit förra helgen, men tyvärr. För första gången under min livstid lever vi nu i en värld utan The Queen of Soul (och att hon precis som The King, alltså Elvis, dog just 16 augusti får väl ses som en liten blinkning från högre makter…)

Ingen jättechock, förstås. Hon var 76 år, har länge haft vacklande hälsa och meddelade redan förra året att hon på rekommendation av sina läkare skulle sluta turnera.

Men ändå.

Det är outhärdligt. 

Som jag ser saken finns det några musikhistoriska ikoner vi helt enkelt inte klarar oss utan. Till exempel Keith Richards, Dolly Parton, Little Richard, Bob Dylan, Stevie Wonder – och Aretha Franklin.

Jag ska inte komma och påstå att jag “alltid” älskat henne. När jag växte upp var det ingen i Borlänge som hade koll på soul – bara coolaste popflickan Maria Lindén och hennes mods-vänner.

Men med tiden kom horisonterna dessbättre att vidgas, några fler favoriter adderades till raden av tonårskärlekar och Aretha blev till slut en av de allra största 

Det är idag min helt orubbliga åsikt att ingen begåvats med en lika gudomlig röst, ingen berörde mer, ingen uttryckte känslor så precist, ingen hade samma pondus, ingen var coolare och bara ytterligt kan på allvar påstås ha varit inblandade i fler förblindande milstolpar till inspelningar.

Storheten framstod ju inte minst i all sin grandiosa dager under ett av de allra sista stora framträdandena, när hon rörde presidentparet Obama till tårar med Carole King-hyllningen ”(You Make Me Feel Like) A Natural Woman” på Kennedy Center i december 2015.

Klippet från det historiska ögonblicket kan vara det bästa som överhuvudtaget finns på Youtube.

Själv hade jag ynnesten att se henne live en gång, på House of Blues i Vegas 2004, när jag hade fått den befängda idén att åka till Sin City för att komma över en hemsk skilsmässa.

Det var ingen himlastormande konsert, hon mådde taskigt redan då och orkade inte så mycket. Men bara att vara i hennes närhet, och ändå få höra en glödande “Do Right Woman…” gjorde att allt åtminstone tillfälligt blev lite bättre.

Nu kommer ingen mer någonsin att vara i hennes närhet och det känns helt oacceptabelt.

Kom tillbaka, Aretha.

Vi klarar inte det här.

avPer Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM