Två svenska filmlegendarer avlöste varandra i Venedig

Krämpor tvingade Roy Andersson att ställa in intervjuer

Jan-Olov Andersson

VENEDIG. Två svenska filmlegendarer. Stellan Skarsgård, 68, och Roy Andersson, 76.

Inom loppet av en timme satt de båda två på filmfestivalens presskonferenspodium. En i en biroll, en i en huvudroll.

Roy hade det tuffast. En värkande höft gör att han tvingas sitta i rullstol.

Det är bara rena slumpen att festivalens två svenska välkända deltagare hamnade efter varandra.

Tjeckiske regissören Václav Marhouls ”The painted bird”, efter Jerzy Kosinski-romanen, pressvisades två gånger i måndags kväll. En liten judisk grabb på flykt genom Öst-Europa i slutet av andra världskriget, möter många elaka och några snälla vuxna människor. 2 timmar och 45 minuters svartvit brutalitet. Men ofta väldigt engagerande och, hur konstigt det än låter, väldigt vackert. Filmen fick ett väldigt positivt mottagande, även om några lämnade biografen. Dels kanske på grund av filmens längd, dels på grund av några riktigt våldsamma scener.

Stellan spelar tysk soldat

Stellan Skarsgård och de andra skådespelarna hade ännu inte sett filmen när presskonferensen ägde rum. Stellan spelar en liten roll, som tysk soldat.

Det var mest regissören som berättade om varför han gjort filmen och hur länge (elva år) han hade kämpat för att få göra den. Stellan svarade på en fråga, om varför han var med i filmen.

– Jag träffade Václav för tio år sedan. Kosinskis bok läste jag när jag var 20-någonting. Ärligt talat trodde jag att det skulle bli svårt att få den finansierad och jag sa till Václav att ”kom igen när du har ett manus”. Men då ville jag väldigt gärna vara med.

Tidigare under dagen, under intervjuer, sa Stellan att filmen kan vara ett varningstecken för hur historien kan upprepa sig om vi låter vissa krafter härja fritt.

– Vi ser hur det är i Ungern, Italien, Polen, vi har Sverigedemokraterna i vårt land, vi har Trump.

Krämpor tvingar Roy att ställa in

När en presskonferens tog slut, började nästa några minuter senare.

Roy Anderssons ”Om det oändliga” pressvisades två gånger på tisdagsmorgonen. Så gott som fullsatta salonger. Varma applåder, men inte lika överväldigande som för ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”, filmen han vann ett Guldlejon för för fem år sedan.

Tyvärr är inte Roy Andersson i toppform just nu.

Han plågas av en värkande höft och tvingas sitta i rullstol under festivalen. Därför ställde han också in alla intervjuer med svenska medier under tisdagen.

Presskonferensen präglades av uppenbarligen konstiga översättningar av frågor på italienska, problem med att prata tillräckligt nära mikrofonen och så mycket vettigt blev egentligen därför inte sagt. Roy flirtade dock snyggt med landet vi är i och förklarade att han har inspirerats av italienska filmklassikern ”Cykeltjuven”. Och att amerikanske konstnären Edward Hopper också är en inspirationskälla bland konstnärer.

Och så fick franske medproducenten Philippe Bober förklara hur unikt det är att jobba med ett geni som Roy Andersson.

Under kvällen hålls det mottagningar för båda filmerna, på Hotel Quattro Fontane respektive Ristorante Valentino.