”Mitt i intima scenen hördes högtalarrösten: ’Håll avstånd’”
Josephine Bornebusch och Jonas Karlsson om nya tv-serien ”Harmonica”
Uppdaterad 2022-05-06 | Publicerad 2022-02-20
Under söndagen har ”Harmonica” premiär på Viaplay.
Josephine Bornebusch, 40, och Jonas Karlsson, 50, visste att de ville göra en tv-serie om hur man håller ihop kärleken. Men i vilken miljö skulle den utspelas?
– Sedan såg jag en konsert med First Aid Kit i New York. De såg så coola ut i sina outfits, då såg jag bilder framför mig och förstod att det här gamla paret ska vara gamla countrystjärnor, säger Josephine.
Tv-seriens båda stjärnor behöver väl ingen närmare presentation. Men man är ju nyfiken hur det kommer sig att just de gör en tv-serie ihop där de inte bara spelar huvudrollerna, utan också har skrivit manus, regisserat (hon), skrivit all musik (han) och framför den ihop.
– Det var på ”Solsidan” vi lärde känna varandra. Sedan var jag med i ”Welcome to Sweden” och så gjorde vi ”Hallonbåtsflyktingen” ihop. Men jag tror det var på Irland, när Josephine regisserade mig i LasseMaja-filmen, vi på allvar började prata om att vi båda skriver och borde göra något ihop, säger Jonas Karlsson.
– Jonas har levt länge med sin fru och jag länge med min man. Jag tyckte det vore kul att göra en kärlekshistoria om gammal kärlek, hur man håller ihop ett förhållande. Sedan kom ”arenan” efter det, säger Josephine Bornebusch.
– Du kom med det, säger Jonas.
”Har spelat i band”
Och så berättar Josephine om den där First Aid Kit-konserten, hur hon efteråt mejlade till Jonas om sin idé om countryartister och hur han direkt tände på den.
– Jag har spelat i massor av band när jag var yngre, så jag vet hur det går till när man repar ihop och hur man i bandet nästan blir som en familj, säger han.
Resultatet är alltså ”Harmonica”. Tv-seriens grupp har tagit namnet efter rollfigurernas namn Harry och Monica. Serien följer dem omväxlande under storhetstiden för 20 år sedan och i nutid på en nostalgiturné och när äktenskapet är på väg att krascha.
Med på resan är bland annat Monicas bror Tomas (Eric Ericson), bandets manager, och basisten Tobbe (Jörgen Thorsson) och pianisten Lisa (Nina Zanjani). De var ett par i dåtid, nu hatar de varandra.
Pandemin ställde till det
Coronapandemin ställde till det för dem. Det sköt upp inspelningen. Det gjorde att de scener som skulle utspelas utomlands, spelades in i Stockholm med omnejd. Hotellrummen när de är på turné, byggdes upp på det numera nedlagda Leos lekland i Sickla Centrum strax utanför Stockholm.
– Mitt under en intim scen i sängen kunde det komma en högtalarröst från köpcentret: ”Var vänlig håll avstånd!”, säger Josephine och skrattar.
Jonas ser en positiv sak med att pandemin gjorde att produktion sköts upp en tid:
– Då hann vi tänka på vad de har för inre konflikter, vad de ville med livet, det konstnärliga kontra att tjäna pengar, även det där med missbruksproblematiken, vi hann mejsla ut dem ordentligt.
Musiken skapade de själva. Jonas musiken, båda två texterna ihop.
– Jag är inte alls musikalisk, men sångmässigt kan jag hålla en ton. Jonas spelar inte alla instrument bra, men kan hantera alla, säger Josephine.
Jonas själv vill tona ned den biten, säger att han gjorde demos och att proffsmusiker sedan spelade in låtarna.
Medan Josephine beskriver sig som ”allätare” när det gäller musik, säger Jonas att han verkligen lyssnar på den typ av musik som Harmonica i tv-serien spelar.
– Det är country, Americana, singer-songwriter. The National, M Ward, Will Oldham, en kille som heter A A Bondy är några jag lyssnar på.
Tv-serien handlar om ett äktenskap i kris.
– Inte haveriet, eftersom vi båda är lyckligt gifta. Men annars hämtar man väl hela tiden från sig själv eller vänners äktenskap, säger Josephine, och ger ett exempel från serien:
– Jag förlorade min pappa ganska hastigt i samma veva som vi höll på med serien. Då kunde jag inte vara med på begravningen eftersom han bodde i Mexiko. Då skrev jag ett begravningstal, till honom, egentligen, men som sedan kom in i serien till en rollfigurs avlidna pappa. Jag insåg att Gud vad det här var nära, det är lite svårt att skilja åt ibland när man skriver.
”Hur hamnade jag här?”
Jonas påpekar gärna att båda är författare, att de hittar på saker. Han berättar i stället en historia när dikten och verkligheten flyter ihop på ett helt annat sätt:
– Jag minns när min mamma hade gått bort, rätt hastigt. Då spelade jag ”Scener ur ett äktenskap” på Dramaten med Livia Millhagen. Så dagen efter var jag tvungen att stå där på scenen. Vi hade repliker om våra mammor, någonting där vi pratade om att ”hoppas våra rara damer dör så fort som möjligt”. Då känner man: Hur hamnade jag här? Men det är mitt jobb, det är bara att gå ut och spela, liksom.
Jag säger att jag tycker tv-serien är lite som en vemodig blues, fast med annan musik. Båda håller med. De vet inte hur tittarna kommer att reagera.
– Måste vi tänka på det? Vi har gjort något vi tycker om, säger Josephine.
– Jag tycker serien är svårgreppbar. Sentimental, vemodig, härlig ibland, ibland lite fånig… Jag är jätteglad och stolt, säger Jonas.
Medan Josephine funderar över vad hon ska göra, ställer sig Jonas åter på Oscarsteaterns scen för att spela ”Rain man” på fredag. Och så flyger han fram-och-tillbaka till Belgien för en andra säsong av tv-serien ”Sthlm Rekviem”.
– Den blev populär i Belgien, så nu är det mycket belgiska pengar i produktionen. Därför bygger vi upp Stockholm i Belgien, medan vi i ”Harmonica” låtsas vara på turné i Belgien i Stockholm (skratt).