Vinylomslagen kan ni inte ta ifrån mig
Jag har gjort några stycken. Lyckats halvbra. Men nu åker jag igen.
Varje formatresa är en ny chans att fylla klassikerluckorna.
Det var slutet av 80-talet och i bokhyllan växte samlingen. Decimeter för decimeter, album för album.
Vinylen skulle fasas ut. In med det nya, den enorma cd-skivan. Superlativen räckte knappt till morgonkaffet när det ofelbara formatet med krispigt monsterljud skulle säljas in. Nu kunde man förmedla ljud som knappt hörs. Otroligt.
Jag åkte med direkt. Hade inte ens en spelare. Nu skulle musiksamlingen putsas, skamfläckarna från Domus reaback städas bort och varje titel väljas med omsorg.
Det gick ju så där. Både med min titeldisciplin och formatet. Nu växer det silvriga plastberget på landets loppisar.
Den digitala revolutionen gav en ny chans. Nu var det lättare än någonsin att lyssna sig trött till och med på historiens mest undanskymda skivor. Musikhavet blev bottenlöst. Inga ursäkter längre, bara att klicka sig igenom kunskapsluckorna.
När nyhetens behag lagt sig blev det förstås som vanligt. Det som rullade mest utanför jobbet var det jag redan hade hört. Att öppna Spotify blev precis som att stirra på en sprängfylld skivsamling och ändå känna ”nåt kul måste det väl ändå finnas att lyssna på?”.
Med de senaste årens vinylcomeback är jag där igen. Upptäckarlusten som jag märkligt nog aldrig hittade med streamingtjänsterna är tillbaka. Inte minst med alla gedigna återsläpp som bara blir fler och fler. Äntligen ska alla de där artisterna som jag egentligen vet att jag älskar få speltid hemma. Alla oumbärliga album som har hamnat i skymundan av jobb, förhållanden och renovering av köket.
En ny chans alltså. Ivrigt bättrar jag på min jazzkunskap, klassiker för klassiker. Fiskar udda soultips av Larsson. Fyller hiphop-luckor. Ja vem vet, kanske ger jag till och med Oasis en ny chans?
Snart kryper samma känsla sig på. Sakta, sakta. Det dåliga samvetet gnager. Sen insikten. Att, just det, tiden att lyssna är den samma fortfarande. Ett album är lika långt på cd och i Wimp som det är i vinylspelaren.
Men pappen i de vidunderliga vinylomslagen. Den kan ni aldrig ta ifrån mig.
Lyssna på
”Godhet”
(Kent)
Råstark radiolåt med fantastisk sånginsats av Beatrice Eli.
”Inga E som vi E”
(Little Jinder)
Nu singel från Jinders kommande album på svenska. Smart och vackert.