Revolutionen var mest en pr-kupp

U2.

Plötsligt och utan förvarning klev U2 in i mitt och 500 miljoner användares Itunes-bibliotek.

Jag häpnade. Alla häpnade.

Men sen då?

Förra hösten var det Beyoncés album som slog ned som en bomb. Det var så oväntat, och dessutom briljant, att det knappt hann in på världens alla årsbästalistor. Hemlighetsmakeriet i att en av världens största artister lyckats att inte bara göra klart ett album i smyg utan dessutom spelat in videor till samtliga spår var förbluffande.

Det var som om hela branschens mediestrategier och regler än en gång satts ur spel. Över en natt.

I veckan bröt U2 ny mark med att i samband med ett av Apples hetaste lanseringsevent på länge plötsligt släppa ut sitt första album på drygt fem år. Bara så där. I en knapptryckning hade alla användare i datorjättens musiktjänst albumet i sitt privata bibliotek. En skiva som vi fram till då inte ens visste fanns.

Men allt snurrar så snabbt i dag. Bara några dagar senare har nyheten seglat förbi, låtarna finns där men är inte längre det största samtalsämnet i musikvärlden. Världens överraskningsgap är enormt. Få grepp varar längre än några varv och dagar på de sociala medierna. När allt lagt sig och musiken kanske inte skakade om som den borde, då måste något annat ta vid för att bygga förväntningarna på bandets återkomst.

Med sina 500 miljoner användare är Itunes visserligen betydligt större än vår svenska streamingjätte Spotify. Men i en tid då musik är så tillgänglig och gratis, med alla andra liknande tjänster och lyssning på You­tube, är frågan också hur uppseendeväckande U2:s släpp egentligen var. Överrumplande, absolut. Men när chocken har lagt sig är det kanske inte märkvärdigare än att alla andra plattor redan finns där ute. När som helst och var som helst och utan att lägga en enda krona. Att äga musiken man lyssnar på är ändå en bisak för de flesta numera.

Vad som först såg ut som ännu en stor revolution var kanske mest av allt var en snillrikt förpackad och millimeterkalibrerad pr-kupp.

Stor applåd.

Nästa chock, tack.

Följ ämnen i artikeln