Slopar bugg för nytt hårt sound

Uppdaterad 2019-08-05 | Publicerad 2014-02-21

ÖRNSKÖLDSVIK. Megasuperduperfavoriten Anton Ewald tar sig själv på ”startkolven” 13 till 15 gånger i sitt nummer.

Mjaha?

Det är intressantare med artisterna som tävlar i motvind.

En av dem är senioren Linda Bengtzing.

Ingen räknar med Bengtzing i år. Oddsmakare och journalister är överens – det här är inte hennes år.

Linda Bengtzing har länge varit en av Melodifestivalens grundbultar. Hon har med jämna mellanrum kommit in och fått tävlingen att åka runt på bakhjulen.

Men nu känns det som om hon ställt upp en gång för mycket. Med tanke på den rådande trenden, där exempelvis äldre Eurovision-vinnare slås ut och får åka till metropolen Lidköping i stället, borde hon vara chanslös.

Dessutom låter hon inte som vanligt. Den här gången är hon inte en gul och buggsugen kycklingmaskot från Skara Sommarland. Soundet är hårdare och elektroniskt och sneglar åt Robyns håll.

Fördomen säger att hennes publik är konservativ och vill att allt ska låta som på Lasse Holms tid, men jag kan ha fel.

Men det märkliga är inte stil­brottet i sig utan att det funkar så fort Linda Bengtzing ställer sig på scen och släpper kopplingen.

Förut spelade hon rollen som Linda Bengtzing, nu känns hon mer som sig själv.

Energin för fortfarande tankarna till Evinrude, den tecknade trollsländan som skjutsar runt mössen Bernard och Bianca på ett blad. Att titta på Bengtzings repetitioner är som att torka håret med två turbinmotorer. Pottfrisyrer ser ut som hårresande svampmoln från 80-talet efteråt.

Men det är Anton Ewald som rycker ifrån klungan. När han slutar leka Justin Bieber och börjar härma sin idol Michael Jackson bränner ”Natural” till på riktigt. Att blanda housepop med gospel mot slutet är ett smart drag.

Utöver det gör även Cosmo Kramer från ”Seinfeld” sensationellt nog comeback i Örnsköldsvik. Men den här gången kallar han sig Josef Johansson.

Johansson leker med inspiration från Daniel Adams-Rey och Ansiktet och är en luguber upplevelse. Håret har haft bortamatch, blicken är ledsen hund och framträdandet förvirrat. Men om han får fram mer ”kavorka” framför kameran kan han bli veckans Ace Wilder.

Josef får Loreen att verka stabil. När han stötte på

Aftonbladets team på schlagerhotellet blev han så till sig att kroppen ville springa åt tre olika håll samtidigt.

Han sa ”åh” och ”åhå” och ”oj”. Sedan gick han in i en dörr.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln