Det är sunt förnuft – inte en sjuk pr-kupp
Camilla Läckberg och Martin Melin ska skiljas och är goda vänner.
Kan det inte bara vara så enkelt?
Det är ett himla ståhej kring att Martin Melins och Camilla Läckbergs skilsmässa är ett pr-jippo.
De skulle alltså ha kokat ihop en låtsasskilsmässa för att få uppmärksamhet för någonting. Vad är oklart. Kanske Martin Melins kommande deckardebut handlar om ett par som låtsas att de skiljer sig. Och sen när boken släpps då skulle Läckberg och Melin gå ut och säga ”äh, vi bara skojade … men köp boken!” och så hade marknadsföringsbiten varit kirrad för den här gången.
Ja, spekulationerna är många.
Varför det skulle vara ett pr-jippo?
Jo, för att Camilla Läckberg och Martin Melin fortfarande är vänner.
Få verkar tro att en sådan här lösning faktiskt kan existera. Det är så konstigt och världsfrånvänt att det helt enkelt måste bara en bluff.
Argumenten lyder: ”de säger att de är skilda, MEN …”
”… de twittrar ju snällt till varandra!”.
”… de åker på en weekendresa!”.
”… de går ju för Guds skull på biopremiär tillsammans!”.
Dessutom har paret inte lämnat in ansökan om äktenskapsskillnad eller velat ställa upp på några intervjuer.
Och därmed är det alltså fastslaget att de far med osanning.
För par som skiljer sig och fortfarande är vänner är inte vettigt utan bara märkligt. Nej, när man skiljer sig ska man ju vara uppe på nätterna och bråka, gärna kasta saker, speglar och Iphones, helst så att barnen vaknar och ligger i sina sängar stela av skräck och undrar vad som försiggår mellan mamma och pappa. Och eftersom Läckberg och Melin är kända personer så borde de rimligtvis också passa på att smutskasta varandra offentligt.
Så, exakt så, ”ska” man bete sig när man skiljer sig – allt som avviker från detta är spel för gallerierna och pr-kupperi.
Ni hör ju, det här är vansinne.
Jag har aldrig skilt mig, men (lite blåögt kanske) har jag fantiserat ihop att människor som skiljer sig alltid gör allt för att försöka vara goda vänner. Speciellt om det är barn inblandade.
I extrema fall, har jag tänkt, går det inte. Man kanske har levt destruktivt så länge att det inte finns någon möjlighet till vänskap, men då fortsätter man väl sina liv på varsitt håll och sen är det inte mer med den saken.
”Jag och Martin Melin har ansökt om skilsmässa. Det är en mycket vänskaplig separation och vi fortsätter vara de bästa vänner” skrev Camilla Läckberg på Twitter, då, i mitten av mars.
Ja … det blir väl inte sundare och bättre än så?
Veckans +
En ledsam syn
TV 4 presenterade alla ”Let’s dance”-deltagare och det var en ledsam syn.
Det här är första året som vissa av dansarna har gått om några av ”kändisarna” i kändisskap.
Synd att ett av Sveriges största underhållningsprogram har deltagare som något annat ”Wipe out”-avsnitt.
Hur var det nu, Yohio?
Alltså Yohio! Vilken förvirrad värld han kastar in oss i!
Ena stunden var han tvungen att ha klänning hos Skavlan. Andra stunden var han inte alls tvungen att ha klänning hos Skavlan.
Och plötsligt ska han ha fått frågan om att vara förband till Kiss och vips har han inte alls fått det.
Håhåjaja!
För rar för en förlust
Jag läser att Robin Stjernberg ska helrenovera sitt nummer inför Eurovision. Det är bra.
Det får inte gå dåligt för honom. Det får inte gå som Stenmarcks ”Las Vegas”-fiasko.
Robin är för rar, ung och skör för att bära en Eurovisionförlust på sina axlar, inbillar jag mig.
Vem köper Lill-Babs vin?
Slayer och AC/DC.
Nu är det dags för nästa kändisvin. Det är Lill-Babs som släpper eget och jag undrar så hur det går till det där. Får man en flaska hemskickad ”hej, vill du ha ditt namn på den här?” och sen bara trycker de dit det om man tackar ja, eller va?
Och vilka är det som köper?
Och varför just Lill-Babs?
Saxat från bloggen
”Jag tänker på det här:
Om jag till exempel skulle bli gravid nu, tänk hur man då skulle ‧anpassa livet. Då skulle allt mitt fokus och min kraft gå åt att ta reda på allt för att allt ska bli på bästa sätt. Jag skulle suga åt mig en massa ny info om förlossningar och krämpor och barnstolar.
Om jag till exempel skulle bli sjuk nu, då skulle jag anpassa livet och ge all min fokus och kraft åt att bli frisk igen.
Det är konstigt att man, i vardags‧livet, bara lunkar på. Att all den här ‧fokusen och kraften ligger latent inom en och bara … ligger där. När man kunde lära sig språk! Instrument! Mosaik! Tantrasex!
Konstigt.
”Förra lördagen var vi då på Louis CK i Globen, vilket inte alls var så kul som jag trodde att det skulle vara, tyvärr. Upplevelsen förtogs främst av en man som satt bredvid oss som verkligen SKRATTADE. Alltså åt allt. Han var så övertänd att han skrattade åt rena påståenden, inte skämt. Han skrattfrustade och hämtade andan och frustade lite till, nästan panikartat, som att han bara ”nu har jag betalat 500 spänn för att ha ‧ROLIGT och nu ska jag banne mig ha ROLIGT också”.
”Det finns en pub uppe på ‧Mariaberget i Stockholm som jag älskar.
I fredags var vi där. Massa människor som bara brölade och skrattade och skålade och sånt där som man gör när man sitter på pub. Det är nästan så att jag har svårt att sätta ord på hur mycket jag tycker om det här stället. Varje gång jag kommer in genom ‧dörren så lindar sig fluffigt bomull kring hjärtat.