Framtidens stjärnor får inte Bruce Springsteens tid på sig

Joacim Forsén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-08-28

I veckan fyllde Springsteens ”Born to run” 40 år.

Frågan är inte om framtidens musik kommer att vara lika omvälvande utan vilken mystik och historia den kommer att vila på.

Historien är fortfarande kittlande. Bruce Springsteen, en lovande 24-åring från New Jersey, har både storbolag och två låtstarka album bakom sig men får inte musiken att lyfta. Han och E Street Band turnerar och sliter konstant men karriären hänger fortfarande på en skör tråd.

Nu satsar han allt och ambitionerna är uppe bland molnen. Uppföljaren ska bli det bästa han har gjort någonsin och sångaren vänder på varenda gruskorn i låtarna. Snart driver han både sitt band och sig själv till vansinne. Efter 14 månader i studion, bara titelspåret tar sex månader att slutföra, är ”Born to run” klart men Bruce är så frustrerad över resultatet att han slänger skivan i en pool första gången han lyssnar igenom den.

Skivan blir hans efterlängtade ­genombrott och ett av rockvärldens mest hyllade album någonsin. Det är, som Bruce konstaterar decennier senare, byggt som en tank. Oförstörbart.

Att skivbolag blåser en astronomisk inspelningsbudget på artister som inte ens har slagit igenom blir allt mer sällsynt. Och efter två misslyckade försök? Ren ­utopi. Det tålamodet hör till det förgångna. Kanske till och med för artisterna. Precis som överallt i samhället är tid det dyrbaraste vi har, varken arbetsgivare eller ­individer har lust eller råd att vänta.

Allt ska vara kostnadseffektivt. Allt ska ske nu. Helst samtidigt som vi gör tre andra saker och med det går ­ofta eftertanken förlorad. Det är viktigare att publicera en artikel, ge ut en låt eller säga sin mening först än att det ska bli bra.

Så ja, vi kommer att ha stilbildande och omvälvande musik att se tillbaka på även i framtiden. Nya folkliga superstjärnor kommer att fylla Ullevi även när det gamla gardet inte orkar turnera längre. Och självklart skapas historier även när vägen till genombrotten nu blir allt kortare.

Kanske bara lite torftigare och mindre mytomspunna.