De är som stjärnor från skilda planeter

Sällan har det varit så tydligt att män och kvinnor är från olika planeter

HOLLYWOOD

Det är märkligt, egentligen

De jobbar för samma tv-serie.

Men det är som om de är från skilda planeter.

Eller märkligt och märkligt, förresten. Det skrevs ju en bok om det här - ”Män är från mars, kvinnor är från venus”

Jag låste aldrig storsäljaren från 1992 som gått ut i mer än 50 miljoner exemplar. Men jag tror jag ska göra det nu. Kanske kan författaren och relationsrådgivaren John Gray förklara varför Tim Robbins är så ödmjukt charmig och Holly Hunter så gudomligt pretentiös.

Det är i varje fall så de uppfattas när de en sommarvarm februaridag i Beverly Hills tar emot på ett lyxhotell.

Den långe Robbins (1,96 meter) är på ett strålande humör och bjuder på sig själv. Den korta Hunter (1,57 meter) är mer dämpad när hon senare tar över intervjurummet.

Båda är på plats för att sälja in ”Here and now”, en HBO-serie som veckotidningen People liknar vid ”This is us” – fast med högre medvetenhet.

Själv tycker jag den är rätt blaha.

Ojojoj

Men Robbins, som sagt, är skön. Han ler gång på gång, skämtar om sin ålder (59), pratar om exfrun Susan Sarandon, livet som pappa och hur stolt han är över sina tre barn som alla tycks följa i hans fotspår.

Det är enkelt, rättframt, odramatiskt och skönt.

Hans jämgamla kollega, däremot, ojojoj.

Så länge vi bara berör tv-serien lägger hon ut texten. Än mer när hon av någon anledning styr in på gamla teaterföreställningar.

Men hur många tycker sånt är kul att läsa om?

Och vi på den här sidan bordet är trots allt i underhållningsbranschen. De flesta skådisar brukar fatta att man trots allt måste sälja sina produkter. Således brukar man ge och ta lite grand.

Smått absurt

Men inte Hunter. När något ens närmar sig privatlivet sluter hon sig likt en mussla.

Det börjar med generaliseringar och slutar med total vägran.

Ingen är såklart skyldig att dela med sig av något man inte vill. Men det går att förklara sånt på så många olika sätt. Till exempel bara säga, ”Jag är ledsen, men jag känner mig inte bekväm med att prata om det”.

Sånt brukar inträffa när något är känsligt.

I Hunters fall är det inte det på något sätt.

Smått absurt blir det när Press, hennes son, nämns.

– Jag pratar inte ens om mina barns namn, säger hon.

– Jag varken bekräftar eller förnekar.

Som sagt. Från Venus.