Cancerdrabbade Ida fick träffa Patrick Ekwall: ”Räddade mitt liv”

Läste i Aftonbladet om Hannah Ekwalls bortgång – lät undersöka sin egen knöl i bröstet

Publicerad 2022-07-16

Ida Zamzad och Patrick Ekwall.

Hon läste Aftonbladets artikel om bortgångna Hannah Ekwall – och beslöt sig för att undersöka sin egen knöl i bröstet.

Nu har Ida Zamzad, som också diagnostiserades med bröstcancer, fått träffa Patrick Ekwall under ett känslosamt möte. 

– Det är tack vare dig och Hannah som jag sitter här idag, säger hon.

Det var i februari 2021 som Patrick Ekwalls fru Hannah Ekwall gick bort i sviterna av den trippelnegativa bröstcancer som hon diagnostiserades med i mars året innan. Hon var bara 39 år och lämnade efter sig maken Patrick Ekwall, gemensamma dottern Tindra, 8, och bonusdottern Wilma.

De var mycket öppna med sjukdomskampen som de både talade och skrev mycket om och några månader efter Hannah Ekwalls bortgång blev Patrick Ekwall den första manliga ambassadören för Bröstcancerförbundet.

– Det här är verkligen ett uppdrag som jag gör med hjärtat. Det är så otroligt många människor som hör av sig till mig hela tiden och som är drabbade på något vis. Antingen är det någon som har drabbats av bröstcancer, eller så kan det vara pappor eller män vars fru har drabbats av det i någon form, sa Patrick Ekwall då.

Idas träff med Patrick Ekwall

I höstas fick undertecknade och Aftonbladet ett mejl från svenska Ida Zamzad, 37, som är bosatt i England. Ämnesraden löd: ”Ni räddade mitt liv – tack för ert engagemang för Hannah Ekwall och hennes bröstcancer”.

Efter att tagit del av en artikel om Hannah Ekwall valde Ida Zamzad att låta undersöka den knöl hon själv hade känt i bröstet under en tid – och det visade sig vara bröstcancer. 

Ida Zamzad berättar om sina egen cancerbehandling för Patrick Ekwall.

Under en solig försommardag sammanför Aftonbladet Ida Zamzad med Patrick Ekwall hemma på hans terrass i Bromma. Hennes ögon tåras när hon berättar om sjukdomskampen och hur allt började.

– Under en tid hade jag känt en liten knöl, men trodde absolut inte det var något farligt. Jag hade ammat och trodde bara det var en fettknöl. Vi var på väg hem från Legoland till Cambridge i England där vi bor när jag läste jag en artikel ni hade skrivit – och beslöt mig för att gå till vårdcentralen. Jag kände direkt i magen att jag behövde kolla upp knölen när Hannah beskrev sin knöl som en fryst liten ärta. Jag var aldrig rädd förrän jag läste er text.

Fri från cancer i dag

Här brister Ida Zamzad ut i gråt.

– Sedan fick jag reda på att det var cancer. Allt var som en mardröm och jag kände mig så besviken på livet och att jag kommer förstöra för så många andra. Man glömmer ofta bort att det står någon bredvid och det var jättejobbigt för min man.

– Det var dessutom en cancerform som var dubbelt så fortskridande som vanlig cancer. Jag fick cellgifter och sedan blev det dubbel mastektomi och hormonterapi. Men idag finns det tack och lov ingen cancer i min kropp vad jag vet och nu sitter jag här idag och det är tack vare Hannah, Patrick och er. Det känns jättestort och det betyder oerhört mycket för mig att få komma hit. Ni har räddat mitt liv. Jag hade också mycket kontakt med Hannah när hon levde och hon var ett stort stöd för mig, säger Ida Zamzad och berättar att hon sprang halvmaraton i London i våras klädd i en tröja med Hannahs namn på ryggen.

– Hon var med mig och det var helt fantastiskt. Att springa halvmaraton för Hannah var ett mål jag fick tidigt. Min morbror gick också bort i cancer och även han var med mig den dagen.

 Ida Zamzad sprang halvmaran i London med Hannahs namn på ryggen.

Patrick Ekwall är märkbart tagen av Ida Zamzads berättelse.

– Förutom att du är frisk, även om du inte är friskförklarad, blir jag otroligt glad över att du är här idag. För min och Hannahs starkaste drivkraft med öppenheten var att hjälpa andra. Kan vår öppenhet göra att en enda kvinna upptäcker att hon har bröstcancer och överleva är målet på något sätt uppnått. Det är så otroligt viktigt att prata om det här och kvinnor måste undersöka sina bröst och kanske till och med göra en magnetröntgen även om man inte har uppnått 40 års ålder. Minsta lilla kan vara något.

– Det är fint att du Ida vill berätta om din resa och att vår öppenhet gjorde skillnad. Om du hade väntat ytterligare några månader kanske det hade varit kört. Det gör mig oerhört lycklig att du lever och att Hannahs ord gjorde nytta.

Sågar Mors dag

Hur mår du idag, Patrick?

– Jag mår förhållandevis bra. Men det utgår lite från hur Tindra mår, och det är upp och ner. För inte så länge sedan var det exempelvis Mors dag som kan fara åt helvete. Det var en dag vi inte brydde oss så mycket om tidigare. Men då var vi jätteledsna.

– Men vi måste försöka leva eftersom vi lever. Hannah hade blivit jävligt förbannad där hon nu sitter och tittar ner på oss om vi inte hade gjort det. Det vet jag. Därför känns det viktigt för mig att försöka göra det i så stor utsträckning som möjligt.

Följ ämnen i artikeln